Första invägningen c9

Idag var det dags för första invägningen. Väldigt spänd och lite nervös för vad resultatet skulle visa då jag själv anser att det inte har hänt något förutom att jag känner mig mycket piggare om dagarna och har lite mer ork än vad jag hade innan jag började med c9. Bara det är i och för sig ett bra steg i rätt riktning men hoppas att det även har gett med sig på både vägen och mått bandet.
 
När jag ställde mig på vågen blev jag både glad och besviken (-1 kg på 3 dagar). Besviken just för att jag hade hoppats på bättre resultat tanke på att jag faktiskt har följt schemat uppe från och ner, inte fuskat någonting när det gäller "små ätandet", dock har jag kanske inte riktigt haft möjligheten att fokusera på en sammanhängande träning i 30 min pga jobbet och en del privata saker som kommit ivägen för kvällsträning...
Däremot så blev jag glad att det faktiskt vart minus på vågen efter så pass kort tid ändå. Jag vet inte riktigt när jag vägde 66 kg sist hur hårt jag än har jobbat, så det är jag glad över att detta faktiskt har gett resultat även om det kanske var ett kanon resultat, jämfört med andra som man har hört har använt sig utav c9 som har gått ner massor direkt...
 
När det gäller måtten så måste jag säga att det gjorde mig mest besviken. Det visades bara vara -3.5 cm utspritt på kroppen. Hade räknat med lite mer, men istället för att gräva ner sig i det så är det bara att sätta i ytterligare en växel och verkligen komma igång med träningen ordentligt. Jag tror är det tyvärr har varit boven till dessa halv bra resultat..
Får tagga till ordentligt till nästa invägning som är dag 6 istället!! :)
 
Så en kort sammanfattning på dessa 3 dagar:
* -1 kg på vågen
* - 3.5 cm utspritt på kroppen
 
Något som jag har fått lära mig (eller rättare sagt tryckt in i mitt lilla huvud) är att ALLA ÄR OLIKA, ALLA HAR OLIKA ÄMNESOMSÄTTNINGAR, ALLA HAR OLIKA KROPPSBYGGNADER, ALLA HAR OLIKA LÄTT/SVÅRT ATT GÅ NER/UPP I VIKT, ALLA HAR OLIKA ARVSANLAG osv!!!!
Just det där har jag alltid haft svårt att acceptera men börjar inse att jag inte ska stirra mig blint på alla runt omkring, utan jag måste verkligen sätta mig själv i fokus och lyssna på min egen kropp. Ta ett steg i taget och det får ta den tid det tar. Jag är inte som alla andra. Jag är inte lika smal eller starkt som andra personer. Jag har en helt annan benstomme och helt andra arvsanlag än vad ni andra har. Det är något jag måste accetera och hantera på bästa sätt så jag inte hamnar i en depression igen!
 
Tack vare alla underbara människor i min omgivning, min familj, världens finaste pojkvän och son osvh vänner som är oslagbara, så är ingenting omöjligt! <3
Ni alla är guld värda, och jag älskar er så J*vla mycket!!!! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0