Vår fördelning mellan uppgifterna i hemmet

Hej! Hur känner du över eran fördelning mellan uppgifterna i hemmet mellan dig och Micke? Har fått lite känslan av att du för det mesta tar det största "vuxenansvaret" så som städning, matlagning, skjutsa samt hämta barn osv. Vill verkligen inte att detta ska låta otrevligt, men hade varit kul att veta hur din drömuppdelning mellan en själv och ens partner ser ut och lite tips? Kram!
 
Till en början, tack för frågan och för det andra så är inte frågan otrevlig på något vis alls :)
Våran fördelning här hemma har blivit lite automatiskt att jag i stort sätt har tagit det största "vuxenansvaret". Mer eller mindre pga att vi har olika intressen, bättre å sämre på olika saker samt hur våra arbetstider ser ut. Berättar mer här under :) (varning för långt inlägg)
 
Eftersom älsklingen jobbar mån till fre mellan kl.6.30-15.30 uppe i Stockholm och måste därmed åka hemifrån runt 5.20 tiden. Jag har ett fyra veckors schema så varje vecka ser olika ut för mig och även mina arbetstider vilket gör att jag har någon dag ledig mitt i veckan (om jag inte jobbar extra förstås). Ena veckan så jobbar jag endast 2 dagar (kl.7.30-19) och en annan vecka så jobbar jag 5 dagar (antingen så jobbar jag då mellan 16-23 i 4 dagar - ej sammanhängande, och en dag kl.7.30-19  eller så är det en dag 16-23 och 4 dagar mellan 7.30-19).
 
Tanke på att jag har detta fyra veckors schema och att älsklingen måste åka den tiden som han gör hemifrån så blir de automatiskt att jag måste sköta Theos dagis lämning. Däremot så hämtar älsklingen alltid honom vid 16.30 tiden om det är en dag då vi båda jobbar. Däremot är jag ledig och har lämnat Theo runt 10 tiden på dagis (han trivs så himla bra där och vill sällan vara hemma en hel dag) så hämtar jag honom vid 14 tiden (samma sak blir det nu när jag snart ska vara mammaledig). Då hinner vi både umgås å mysa massor på morgonen, han får några timmar som han får leka av sig med sina dagiskompisar och sen så har vi eftermiddagen/kvällen som vi tilbringar tillsammans här hemma.
 
När det gäller t.ex. matlagningen så tycker jag faktiskt att det är rätt roligt att laga mat till hela familjen medan älsklingen tycker att det är betydligt mindre roligt. Där har jag ett större intresse än honom och jag gillar att prova lite mer avancerade maträtter än att tillaga korv och makaroner (som älsklingen iofs älskar haha).
De dagar som jag är ledig eller börjar jobba kl.16 så lagar jag alltid mat, eller till 99.9% iallafall, så det inte blir så sent för grabbarna att käka. Theo måste ha mat mellan 17-17.30 för annars blir han för trött och grinig samt vägrar äta (bidrar då till att han får gå å lägga sig utan middag). Däremot de dagar som jag jobbar till kl.19 så måste älsklingen mer eller mindre ställa sig och laga mat tanke på att Theo just måste äta en viss tid. Ibland har han ju turen att det finns rester från gårdagen men för de mesta så får han laga något.
Det har blivit mer att han får laga mat nu då jag för det mesta slutar kl.19, vilket han ogillar starkt haha. Så där har det faktiskt blivit lite mer fördelat än va de va tidigare. Sen så har det blivit att han har tagit åt sig att göra köttfärssåsen och korvstroganoffen, oavsett om jag är ledig eller jobbar, då han faktiskt gör den bättre än mig. Han har fått ett recept av Jesper "Bubbis", som är grymt god. Så dessa maträtter har jag sagt ifrån mig + grillningen på sommaren (jag fixar tillbehören).
Självklart så hjälper älsklingen till ibland både självmant eller om jag ber honom, så att vi står å lagar mat hela familjen tillsammans. Theo tycker matlagning är väldigt kul och är mer än gärna med :)
Det är även jag som alltid skriver inköpslista (kollar alltid med älsklingen om han saknar något) och handlar antingen när jag är ledig och Theo är på dagis eller när jag inte börjar förrän kl.16. Har även hänt att jag har åkt så fort älsklingen kommer hem å kan ta hand om skrutten. Tar så himla mycket längre tid om Theo skulle vara med då han aldrig vill sitta still.
 
Hur är det då med städning och tvättning? Det varierar väldigt mycket beroende på hur jag mycket extra jag jobbar faktiskt. Tvättningen sköter jag helt och hållet vilket jag har tagit åt mig helt. Passar på, på mina lediga dagar, när jag börjar kl.16 (då får oftast älsklingen hänga upp tvätten om jag inte har hunnit göra det) eller när jag slutar kl.19.
I början av vårat förhållande så delade vi faktiskt på den sysslan MEN då vart de att älsklingen blandade alla möjliga färger (kläder som va nya och otvättade med de andra kläderna osv) vilket bidrog till att det blev färgning av kläderna emellan + att han oftast torktumlade allting för att de skulle torka fort. De gånger han inte gjorde de så hade jag skrivit en lapp hur han skulle göra haha. Däremot så byggde älsklingen en tvätttuga helt själv för att jag skulle få "mitt" eget rum, vilket va väldigt snällt :)
Städningen gör vi egentligen både ock men i olika sysselgrad. Det kan nog låta som om att det alltid e jag som sköter städningen. Älsklingen brukar dammsuga och för det mesta plocka undan efter Theo innan han ska sova, men annars så e de jag som gör den här "grov" städningen som att torka golven, bädda rent och göra rent toaletterna (om jag inte har meddelat att älsklingen ska göra de om jag t.ex jobbar). När jag e ledig så blir de oftast att jag dammsuger och röjer undan från gårdagen ifall det inte gjordes. En kort sammanfattning så e de oftast jag som tar det största ansvaret när de gäller städningen men det som älsklingen gör och hjälper till med får inte glömmas.
 
Något som jag inte är lika delaktig i och som älsklingen tar det största ansvaret för, är alla räkningar och allt sånt som har med kedjehuset att göra (elen, tv´n, internet, tomträtten, sophämtning osv). Eftersom älsklingen tjänar mer än va jag gör så bidrar han med betydligt mer när det gäller kostnader i hemmet. Vi har ett gemensamt renoveringskonto (för över lika mycket), boendekonto (där lån, el å sånt dras från- älsklingen bidrar med betydligt mer till detta konto MEN halva lånet betalar jag självklart för eftersom vi båda står på huset, 50/50) och ett semesterkonto (som vi dock inte har börjat spara på än). Vi har även ett konto till Theo där vi sätter in lika mycket varje månad, som han kommer få tillgång till när han är 18 år. Vi har delat upp dagisavgiften så vi betalar halva var, men jag betalar hans försäkring. Älsklingen kommer därmed betala lillebrors försäkring vilket han själv sa va självklart.
Han betalar även de mesta av allt som köps in till huset. När vi la om taket, byggde en ny altan, gjorde tvättstugan osv så stod han för det mesta (tömde renoveringskontot till ock från så det lilla bidrog jag med). Även de stora inrednings möblerna, som t.ex en soffa och ljudsystem så står han för det. Däremot så står jag för mer än va man själv tänker på. För varje liten inredningsgrej som jag köper så bidrar jag med något. Inte alls i den mängden som älsklingen gör men det blir en del om man slår ihop allt så blir de en del. Jag har bl.a. bidragit med allt som hör till lillebrors rum, vardagsrums lamporna, golv lampan i vardagsrummet samt en lampa som står vid tv´n. En filtkorg, ljusslinga, gardinstänger är lite mer som jag faktiskt har betalat utan att älsklingen egentligen har tänkt på de (och det ska han inte behöva eftersom vi är en familj).
Vi pratar väldigt mycket ekonomi här hemma och vi är helt överrens om allt. Jag kan väl känna ibland att jag vill bidra med mer MEN att min inkomst inte räcker till, och då finns det inte så mycket att göra åt det. Kommer bli värre den dagen jag går hemma och är mammaledig samt under min studieperid därefter eftersom vi tappar i stort sätt hela min inkomst. Jag har självklart tillgång till studielån men det är inte riktigt i samma summa som att jobba på 95-100%. Ekonomin kommer förändras och likaså inkomsterna samt uppdelningarna då, men det är något som vi själva är medvetna om och har småpratat om redan innan jag blev gravid. Det är inget som vi kommer bekymra oss för, för vi VET att vi kommer klara detta tillsammans så länge vi håller ihop, vilket vi båda vill förstås :)

När det kommer till hur jag känner angående våran uppdelning på sysslorna så är det klart att det hade varit skönare om vi stod för 50/50, men jag ser inte att det är något bekymmer som det är idag. Jag gillar att laga mat, inte älsklingen. Städningen så hjälps vi åt men att jag gör det där illla extra som gör rent toaletterna, dammar och torkar golven. Möjligtvis att älsklingen skulle kunna ta lite mer eget initiativ istället för att slå på ps4 direkt när han kommer hem och ställa frågan "vill du ha hjälp med något? Kan jag göra något för att underlätta för dig?", lite oftare. Men det är som sagt inte så att jag klagar på att han INTE gör något alls, för han bidrar med så mycket annat.
Tvätten känner jag att jag kan sköta då det går snabbare för mig + att vi slipper att kläderna färgar av sig haha. Plus att jag känner att de inte tar någon extra tid egentligen då vi har 2 tvättkorgar och sorterar någorlunda bra redan från början. Att vika ihop kläderna kan jag ibland se som en avkoppling då jag får min egna lilla stund.
Jag skulle dock vilja ha lite mer koll på våra gemensamma kostnader när det gäller huset, och det ska vi ta tag i så småning om när allt runt omkring oss har lagt sig lite.
Sen önskar jag självklart att jag kunde bidra mer i de högre kostnaderna men tyvärr kan jag inte göra så mycket mer tanke på att lönen är som den är. Efter att jag har pluggat klart och fått fast jobb så hoppas jag självklart att fördelningen kan bli lite mer jämn även om vi nu komer tjäna olika mycket även då.

Jag har egentligen inte så mycket tips. Utan det är väl mest att man måste ha en öppen dialog med sin partner och livskamrat om hur man vill ha det i sin vardag när det gäller t.ex just vardagssysslorna. Man ska vara överrens och försöka hålla det som man kommer överrens om. Är det något som man skulle vilja ändra på eller någon åsikt om något så ska man inte vara rädd för att ta upp det med den man lever med.
Tryggheten i ett förhållande är väldigt viktigt tycker jag och alla har olika åsikter och man ska inte vara rädd för att säga vad man tycker oavsett vad det handlar om. Personen du lever med älskar och respekterar dig för den du är, våga och ta chansen. Han/hon kanske känner samma sak men är rädd för att säga något.
Lita på din instinkt oavsett vad :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0