70%

Precis som rubriken lyder så har hela 70% av graviditeten passerat & endast 84 dagar återstår!!!!!
Jag tjatar om det men snacka om att tiden går för fort!
84 dagar känns på ett sätt som en evighet men tanke på att man går 240 dagar så e de ingenting egentligen.
 
Lilleman i magen puffar, sparkar å sträcker på sig dygnet runt oavsett om jag rör på mig eller inte. Vilket jag bara tycker e skönt å en stor trygghet. Otroligt mysig känsla även om de känns väldigt overklugt att det faktiskt befinner sig ett liv i min mage.
Kanske blir en kille som har extremt mycket energi när han kommer till världen som aldrig vill vara still? Eller blir han som sin storebror= lugn men väldigt nyfiken på allt å alla?
Vi får se helt enkelt å den spänningen samt längtan e så stor!! Nyfikenheten på hur bröderna kommer skilja sig från varann å deras likheter samt hur deras kontakt kommer vara/bli redan från första mötet. Kommer lilleman bli ytterliggare en kopia av sin älskade pappa eller får han några mer drag av mig än mina lockar (som Theo har fått)?
Omöjligt att veta å de e just de som e så spännande å magiskt med varje graviditet😁
 
Är det någon skillnad på graviditet 1 och 2?
Min första graviditet å denna är väldigt snarlika varann. Jag mår exakt lika underbart & älskar minst lika mycket å vara gravid nu som då samt vill att magen ska växa. Lite mindre mage denna gång å mindre viktuppgång (utifrån förra barnmorskebesöket). Lite rundare form på magen denna gång å med Theo va det mer en "spets"mage, dock så va livmoderns mått samma i v.26 (24cm) då som nu. Ingen halsbränna eller sura uppstötningar. Magen småkliar ytterst lite men med salva så lindrar det. Ingen direkt svullnad på kroppen. Min hy är mycket finare under mina graviditeter än innan (inga finnar alls i stort sätt) och mitt hår ser betydligt finare å mer välskött ut under graviditererna + att det växer mer än innan. Allt känns så mycket bättre med att vara gravid när de kommer till hyn & håret.
 
Något som skiljer lite från första å nu andra graviditeten e att jag e tröttare nu. Det är väl iofs inte så konstigt tanke på att jag nu har en son att ta hand om, jag jobbar minst 160tim/mån (oftast närmare 180-190tim) fast jag egentligen "bara" ska jobba 147tim/mån i snitt. Pga allt jobb så hinner jag inte alls med å träna så ofta som jag vill, vilket jag kunde göra 4-5ggr/v när jag vänta Theo + att jag då pluggade. Nu kommer antingen jobbet ivägen, måste vabba, alltfför stor trötthet eller massa hushållssysslor som ska utföras på mina lediga dagar.
När de gäller jobbet så får jag skylla mig själv lite att de blir så mycket då jag har sagt både till kollegorna å älsklingen att jag VILL jobba extra mycket nu tanke på att jag sen ska vara ledig å för att få upp mitt sparande så mycket det går innan ledigheten.
De stöttar mig i det helhjärtat. Jag vet å känner att älsklingen ibland tycker att de blir lite väl mycket ibland men samtidigt så förstår å stöttar han mig helt i de. Vi får ta vara på den lediga tiden å bara rå om varann lite extra när stunderna uppkommer. Vi gör de men kan samtidigt bli mycket bättre på de❤
 
Hur mycket jag än älskar å vara gravid å hur mycket jag kommer sakna de efteråt så är ju de allra bästa när man har sin ögonsten i famnen❤ INGET kan slå den känslan!!
 
Här måste jag verkligen berömma ALLA kvinnor som går igenom hela graviditetsproccessen från dag ett till slutet, hur fantastiska alla är under dessa 9(10)månader, oavsett hur man mår, beter sig å hur man genomför förlossningen!!
Alla män e hur grymma som helst också som på något sätt lyckas stå ut med oss kvinnor å ta hand om oss på bästa sätt, de e inget jag säger emot, men att genomgå den här fysiska å psykiska proccessen så pass länge e verkligen starkt gjort av just oss kvinnor!
All heder till oss❤
 
Oj nu vart de ett väldigt långt inlägg å jag känner att jag har skenat iväg åt flera håll under inläggets gång haha. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0