zandrabroquist

Idag för 1mån sen så ville Casper bemöta världen. Tänk er, 1mån redan!!! Sen den dagen så har han bidragit med så mycket kärlek, till mig å älsklingen, till sin storebror å alla runt omkring. Inte så mycket skrik å gråt utan bara de naturliga - hungrig å vill få blöjan bytt. Vi får fortfarande sova om nätterna å han e hur snäll som helst. Han har också hunnit med att få ögoninflammation (så fort vi kom hem från BB) & massa "bebisfinnar" (alla utslag han har på kroppen- när jag ringde bvc så beskrev de prickarna som tonårsfinnar fast på bebisar. Kommer runt 1mån ålder tydligen i olika mängder).

 

Trots att Casper bara e 1 mån så känner jag att de har gått alldeles för fort. Han låg ju i magen precis. Vi plussade ju precis... Kan inte tiden stanna av lite så man hinner njuta riktigt ordentligt av den här bebis tiden även om man gör de hela dagarna. Veckorna å åren går ju så pass fort ändå så snart går både han å Theo i skolan, de har blivit tonåringar å flyttat hemifrån, kanske bildat familj å helt plötsligt har man blivit farmor... Nej usch så fort får tiden absolut inte gå haha!! Men ni förstår hur jag tänker. Sen man fick barn så känns de som om att åren bara springer förbi å man (jag iaf) känner att hur mycket man än tar vara på tiden med sina små så har man inte gjort de tillräckligt... De e en fruktansvärd känsla samtidigt som man tycker att varje ålder har sin charm😍

 

Både Theo å Casper kommer alltid att vara mina små älsklingar nu å för alltid ❤