zandrabroquist

Äntligen vart de av att jobbarkompisarna kom på besök å fick träffa Casper. Som jag nämnde i förra inlägget så skulle de redan ha besökt oss på BB men då kom jobbet ivägen. 1mån senare så fanns de äntligen en lucka☺

 

Det första dom sa va att Casper va otroligt lik sin storebror samt sin pappa. Inte förvånad av dom orden då ingen har sagt att han e lik mig, precis som när Theo va liten. En liten Micke kopia till helt enkelt😉

Blev snabbt att han hamnade i deras famnar men va gjorde de? Ingenting. Casper sa inte ett knyst under tiden de va här. Jätte skönt. Medan de myste med miraklet så visade jag dom runt i huset.

Blev att vi pratade om allt möjligt. Alltifrån hur förlossningen gick, hur allting går hemma, hur avis dom är på hur min graviditet/förlossning/drömbarn/

kroppsåterhämtningen har varit samt hur de e på jobbet nu när jag inte e på plats.

De första de sa då va "de e så tyst nu när du inte jobbar". Hur ska jag tolka de?!🙈 de sa de med glimten i ögat + att de sa att de aldrig va tråkigt å jobba med mig just för att de aldrig va en tyst minut. Dagarna gick så pass mycket fortare när jag va på jobbet, tillskillnad va de gör nu tydligen. Med dessa ord så känner jag mig faktiskt väldigt saknad, omtyckt å behövd på jobbet. Vilket de även poängterad innan de tackade för sig.

Underbara kollegor 😍❤