zandrabroquist

Tänkte dela med mig av några av mina tankar kring att idag jobba sista arbetsdagen innan föräldraledigheten.

 

Jag har väldigt blandade känslor om att det är min sista arbetsdag. Längtan, mysigt, minnesvärt, lite ångest, sorgligt å tråkigt.

Ni som följt mig å min resa genom denna graviditet, vet att jag har jobbat som 1.5 person istället för enbart mina egna tider (arbetsnarkoman jag vet). Detta har pågått i stort sätt från sep/okt månad just för att jag har velat fått upp mitt sparkapital lite innan mammaledigheten.Ska ha legat på 146-155tim/mån men har jobbat mellan 180-210 tim/mån.

Just under dessa månader så har jag inte känt av det så mycket under de dagar jag jobbat utan då har man varit helt inne i de tempot, men däremot när man haft någon dag ledigt så har det verkligen slagit ut å jag varit jätte trött..

 

Det som jag kan känna nu fr.o.m. imorgon är att den här tröttheten kanske kommer ikapp vilket då troligtvis bidrar till att jag inte kommer ha så mycket ork de sista dagarna eller i värsta fall ork till förlossningen å livet efteråt.

Det kan även vara tvärtom att orken finns där å att tröttheten lägger sig istället. Svårt å säga idagens läge.

Känner jag mig rätt så lär jag, oavsett vad, hålla igång någorlunda mycket för att inte bli alltför slö å slapp samt rastlös (då Theo kommer gå 4-5tim/dagen på dagis för att jag verkligen ska kunna vila upp mig samt att han inte ska tappa de sociala med sina kompisar) men samtidigt inte helt hyper på dagarna så att jag däckar totalt på kvällarna. Jag har varit väldigt dålig på att ta vara på den lediga tiden å bara vilat. Det har alltid varit något varje dag. 

 

De tråkiga å sorgliga med att vara ledig e att jag inte kommer träffa mina arbetskollegor lika ofta (som jag verkligen har antytt mig till å trivs väldigt bra med) även om vi kommer se till att ses ändå å att jag ska komma å hälsa på, på jobbet😁 De skulle bli vansinniga annars då de också vill bebismysa haha.

Då jag även tycker att denna graviditet har sprungit iväg lite väl fort (nästan som om att den har hoppat över massa månader haha) så känns de lite sorgligt att de snart e över. Att behöva släppa taget om magen å alla rörelser inombords samt höra hans hjärtslag på varje besök hos barnmorskan. Att inse att de troligtvis e sista gången jag får uppleva denna otroliga å magiska upplevelsen om att få bära ett liv inuti mig... Jag blir ledsen bara av att tänka på de😔

 

Men jag längtar samtidigt väldigt VÄLDIGT mycket efter ledigheten å allt som har med bebismys å göra. Vore konstigt om man inte längta efter att få vara ledig egentligen.

Självklart hör de ju till de här vardagliga också - byta blöjor, man blir nerspydd, skrik å gråt. Men just att bara vara ledig, ta en dag i taget, promenera hela dagarna (hoppas på en bra vår å sommar!!!), bebislukten, allt skratt, alla nya inlevelser å se hur Theo reagerar att ha en bebis hemma samt hur han e med sin lillebror😍

 

Längtan efter att få vara hemma å rå om vår andre son är självklart betydligt större än att vara på jobbet!! Men lite ångest har jag ändå (trots att de e de minsta jag ska behöva ha då de e deras problem att lösa de) då vi har väldigt ont om personal redan som de e i nuläget + att jag nu ska vara bort iaf till hösten nästa år (beror på om lillebror får dagisplats då eller inte). Hoppas ni förstår hur jag menar å mina tankar kring denna ledigheten...