Min uppväxt, tidigare pojkvänner, hur jag va i skolan
Kan inte du berätta om din uppväxt? Tidigare pojkvänner? Hur va du i skolan? Favorit ämne? Vilket ämne tyckte du mindre om?
Dessa frågor fick jag förra veckan och jag tänkte försöka få ner svaren på dom nu.
- Min uppväxt- Jag är född den 18 okt 1992 kl.00.45 på Södertälje BB. Vi bodde i en lägenhet i Saltskog tills jag va 1år ca. Sen flyttade i till villa i Järna, där jag sedan fick min lillebror vid 20mån ålder.
Jag måste säga att jag har haft en riktigt bra uppväxt med mycket kärlek av hela min familj men också VÄLDIGT mycket bråk tyvärr. Under hela min uppväxt så har jag mer eller mindre varit "pappas lilla flicka". Redan som liten antydde jag mig mer åt pappa än mamma (som jag har förstått de). Inte för att jag gillade pappa mer än mamma, för så va de inte, utan de var kanske just för att jag tyckte att de va lättare att prata med honom om saker å ting (o t.ex killar konstigt nog). Jag och pappa hade våra diskussioner men vi bråkade aldrig så pass mycket att vi inte pratade med varann. Jag och mamma däremot bråkade 24/7 kändes de som. Det kunde t.o.m. leda till att vi inte ens snackade på flera dagar, vilket ledde till att de vart lite småspänt mellan mamma å pappa. Anledningen tror jag har varit att vi två har så pass starka viljor och båda är så pass envisa att var å en bara ska ha rätt. De spelade ingen roll egentligen om man hade fel. I sina tankar hade man ändå rätt. På många sätt va vi väldigt lika, vilket va en stor anledning till bråken tror jag. Sen vet jag att mamma hade extremt höga förväntningar och stor press på mig i skolan (mest för att jag inte skulle göra samma misstag som henne), inte för att vara den här elaka mamman som bara tjatade utan hon gjorde de av kärlek och för mitt eget bästa. Dock kände jag inte de just då i stunden men nu efteråt så vet jag varför hon satte dessa kraven på mig. Jag själv hade samma krav men jag tyckte de va jobbigare när andra också hade krav på mig. Jag lär nog bli likadan den dagen då Theo och Casper börjar skolan. Man vill ju att sina barn ska lyckas så bra som möjligt och att de ska nå sina mål i livet.
Båda mina föräldrar bidrog med mycket läxhjälp under alla mina studieår, vilket ledde till de betygen jag tillslut fick. Pappa va väl den som puschade mig mest inom idrotten till en början men mamma blev sen minst lika intresserad, ffa. när jag spelade basket. De åkte med på alla fotblls- och basket matcher, cuper och tuneringar. De hängde t.o.m. med till Göteborg på baskettunering i 4 nätter eller något sånt. De stöttade och fanns alltid där för mig, oavsett hur bra/dåligt de än gick.
Vår famlij har väl varit mer eller mindre en helt vanlig Svenssons familj när de gäller det ekonomiska. Både jag och min lillebror har fått extremt mycket saker genom åren (jag mest om jag ska vara ärlig ffa nu när jag fått barn) så på så sätt har vi blivit bortskämda men de har samtidigt inte varit så att vi har fått allt vi pekat på.
- Tidigare pojkvänner- Jag va väldigt intresserad av killar redan i åk.4-5, och hade redan då väldigt lätt för att bli kär och små förtjust i en kille. Jag kommer inte nämna några namn i detta inlägg.
Min första pojkvän hade jag i åk4 och varade i ca 1.5år. Dock vet jag inte om jag idag skulle kalla de en pojkvän, utan kanske mer en väldigt bra å stark killkompis. Jag tror att jag va mer intreserad av honom medan han såg mig som en bra tjejkompis haha. Vi gick i samma klass. Tror bara vi pussades en eller två gånger under denna tid, och då bakom en husknut haha.
I åk 6 minns jag att jag hade en kille som jag va tillsammans med som varade i ca 5-6 mån, och i 7:an ett förhållande som varade i ca 9-10 mån. Minns att dessa 2 killar va kompisar med varann å drev med varann om våra tider. Inge svartsjuka eller någonting, vilket jag tyckte va väldigt skönt.
I 8:an va jag tillsammans med en kille fram till slutet av 9:an. Jag minns att han va väldigt blyg och vi visade inte att vi va tillsammans i skolan och vi va väldigt sällan hemma hos någon. Vi träffades ute och umgick ute när vi sågs, eller innan basketträningarna (jag tränade både med killarna och tjejerna). Tyvärr tog det slut pga ett missförstånd då hans syster trodde jag va kär i en annan kille (min dåvarande bästa killkompis) och att jag skulle göra slut med hennes brorsa, vilket hon sa till honom om jag minns de hela rätt. Jätte jobbigt då vi gick i samma klass, tränade i samma basketlag och satt bredvid varann på balen i 9:an. Han ville sen försöka igen men på ett villkor, att jag inte hade kontakt med min killkompis, vilket jag vägrade. Så de vart inge mer med de.
Första året på gymnasiet vart jag tillsammans med en kille som egentligen inte va något för mig nu när jag tänker efter. Vi va så himla olika varandra, som dag å natt. Visades även att han va otrogen hela vårt förhållande och det varade endast i 2-3mån.
Andra året på gymnasiet (vårterminen) blev jag tilsammans med en kille mitt under min depression tid. De va nog mycket därför de endast höll i 3 mån. Jag kunde inte ta hand om mig själv och han hade diabetes typ 1. Vi båda hade de jobbigt med våra egna liv, så det blev för mycket för oss båda helt enkelt. Dock vart de värre efter att vi gjort slut då han blev tillsammans med en tjejkompis till mig efter endast 2v. De va inte riktigt schyst tyckte jag så vi hade ingen kontakt på över 1 år. Jobbigt tanke på att vi gick i samma gymnasieskola och hade idrottslektioner ihop...
Hade sedan några sommarflirtar genom åren som de inte blev något av, utan de va mer kul å spännande än va de va kärlek om jag säger så.
Jag har som sagt inte haft någon tur med kärleken alls under mina då 20 år... Jag trodde hela tiden att jag hade träffat killen i mitt liv, men blev alltid sårad och lämnad (har faktiskt aldrig gjort slut med en kille). Fick alltid känslan av att de va mig de va fel på...
Så äntligen kom den dagen. Den 26 dec 2012, träffade jag killen som visades vara mannen i mitt liv. Den absolut största och riktiga kärleken fanns t.o.m. närmare än jag kunnat ana. Bara 15min resväg med bil för att vara exakt. Redan samma dag som vi träffades i verkligheten kände jag att "det va mannen i mitt liv!!". Känslan jag fick när jag såg å träffade honom hade jag aldrig känt för någon av de andra killarna. Som sagt jag va kär men jag hade aldrig känt det jag kände nu. Och här står vi idag. Snart 5 år senare- 2 underbara söner, vi har både förlovat oss och gift oss, flyttade till en trea ihop (dock stod han på den) och nu köpt ett gemensamt gemensamt kedjehus, varit utomlands 4 ggr, har planer om att faktiskt bygga vår dröm villa om banken godkänner de. De här trodde jag inte för 5år sedan. Är verkligen världens lyckligaste! ❤️
- Hur jag va i skolan- Jag va nog den tysta tjejen i klassen, under hela min skoltid. Jag va och är egentligen väldigt blyg av mig, ingen tjej som direkt vill sticka ut eller stå i centrum. Satt gärna långt bak i klassrummet, räckte sällan upp handen även om jag kunde svaren, hatade verkligen att prata inför klass oavett om de va grupparbeten eller individuella redovisningar. Låter kanske konstigt då jag vill bli lärare men så va de. Har blivit bättre på att tala inför grupp men har fortfarande lång väg kvar men när jag är färdig lärare så ska dom problemen vara borta haha.
På låg och högstadiet minns jag att jag va en av "plugghästarna". Jag satt verkligen å plugga direkt när vi hade gott igenom någonting i skolan, oavsett ämne, och enda fram tills att de va prov eller redovisning. Trots de så fick jag inte mer än max VG -, för de mesta G. Däremot på gymnasiet så va de tyvärtom. Jag kan inte säga att jag struntade i att plugga, men däremot så kunde jag skjuta upp alla läxer till veckan innan provet och ändå få VG eller MVG. Hur sjukt e inte de?! Jag hade mycket bättre betyg på gymnasiet än på högstadiet även om jag pluggade hälften så mycket, om ens de. Kan lägga upp mina betyg i ett senare inlägg.
Man kan sammanfatta min skoltid att jag va en rätt tråkig och neutral elev, som tog skolan på allvar men samtidigt ingen mönsterelev. Då tyckte jag att de va rätt tråkigt att plugga å såg mest fram emot att ta studenten. Nu idag ser jag faktiskt fram emot att plugga då jag vet vad som förhoppningsvis väntar om 5 år. Låät jätte långt fram nu men åren bara flyger förbi å så lär de nog förbli resten av livet! - Favorit ämne- Matte, idrott och hemkundskap tyckte jag va extremt kul. Och de va även såna ämnen som jag kan erkänna att jag va bra på. Fick VG+, MVG och MVG i dessa ämnen på högstadiet. Och på gymnasiet blev de också VG+ i matte A, G+ i matte B och VG i matte C samt MVG i idrott.
- Ämne som va mindre roligt- ENGELSKA, alla dagar i veckan. Det har jag alltid tyckt va svårt, å tycker än idag faktiskt. Jag önskar att jag va betydligt bättre på de och att jag faktiskt tycker att de vore kul, men nej de gör jag inte. Fick precis godkänt i betyg både i högstadiet och på gymnasiet. Jag förstår rätt bra men sen att prata och göra mig förstådd går bara inte. Eller ah jag stammar mig väl fram på något sätt haha. Där får faktiskt älsklingen ta över när vi är utomlands.
Tänk att vi faktiskt har byggt upp detta magiska liv tillsammans, en framtid, efter alla motgångar vi båda har haft genom tidigare år❤️
Jag älskar dig Mikael Broquist, och jag är världens lyckligaste att få kalla dig min man ❤️
Jag älskar dig Mikael Broquist, och jag är världens lyckligaste att få kalla dig min man ❤️
Kommentarer
Trackback
