Blir så irriterad och besviken

Jag ska försöka att inte bli långrandig i detta inlägg men jag känner att jag skulle behöva skriva av mig lite efter tisdagens händelse/nyhet. Eller mer en chock egentligen.
Det är nämligen så att min arbetsgivare från mitt gamla jobb ringde först i måndags men sa att hon skulle återkomma dagen efter då jag va på g till nya jobbet. I tisdags fm ringde hon och jag hörde direkt på rösten att hon skulle komma med tråkiga nyheter. Kunde dock aldrig riktigt ha anat detta utan mer att de va något på gång. Typ att jag får gå ner i tid när jag ska tillbaka på heltid pga nytt beslut eller vad som. Men de va värre än så. 
Jag blev nämligen uppsagd från mitt jobb. Inte bara mindre arbetstider utan jag blev helt uppsagt!! Trots att jag fortfarande är på mammaledighet. Utan att jag har gjort ngt fel. Inte gjort någonting rättare sagt då jag varit ledig (endast gått in å jobbat en helg + ryckt in extra å jobbat natt samma helg).
 
Jag har ju mitt nya jobb så jag klarat mig, men det som gjorde mig riktigt arg, besviken, ledsen, frustrerad å massa andra känslor som kom samtidigt va självaste anledningen till uppsägningen. Till en början så fick jag inte riktigt fram något vettigt svar men i onsdags så fick jag en anledning. Men de va nog den sämsta jag någonsin hört. 
"Gruppen" (mina kollegor) hade tydligen blivit väldigt oroliga för att jag skulle komma tillbaka å jobba även om det bara va 1 helg i mån fram till hösten. Då de alla skulle få mindre arbetstimmar. Rädslan va också då att vi skulle tappa de vikarier som kommit in då de troligtvis kommer känna att dom inte kan/får jobba något. Då va de tydligen bättre att avskeda mig, som va mammaledig, hade varit anställd från mars 2016 och som kan allt innan å utantill samt älskar att jobba å jämt ställer upp när det finns tomma pass....😡 Blev (och är fortfarande) så arg å besviken!!  Inte nog med de så förklarade arbetsgivaren att hon mer än gärna hade velat haft mig kvar, att jag e en sån assistent som alla företag vill ha, en pärla som jämt å ständigt ställer upp, hellre hitta lösningar till problem än blunda för dom osv. Hon skulle gett mig ett nytt jobb redan samma dag om möjligheten fanns.
 
 
Varför då avskeda mig kanske ni undrar? Jo, för att allt va på förvaltarens villkor (en förvaltare är en person som för brukarens talan då brukaren inte kan prata själv). Och det sjuka är att förvaltaren är både anhörig och jobbar själv som assistent för just brukaren. Vi har mer eller mindre aldrig kommit så jätte bra överens, men heller aldrig bråkat/haft våra konflikter. Utan de har mer eller mindre bara handlat om personkemi då vi är så pass olika individer (dock har det inte märks på arbetet).
Det som också gjorde mig arg va att när jag fick beskedet så pratade jag med 2 av mina kollegor och de blev lika förvånade dom samtidigt som de sa att de inte hade sagt någonting om någon oro eller rädsla. De har alltid sagt att de vill ha tillbaka mig samma dag som jag gick på mammaledighet. Jag tror betydligt mer på dom som är mina vänner utanför arbetet, än va jag gör på den s.k anledningen... En känsla och misstanke jag har e att det är förvaltaren och en kollega till som känner oro och rädsla, inte dom andra i arbetsgruppen. Men de e som sagt bara en misstanke.
 
Just i denna stund så är jag extremt glad att jag sökte ett till extra jobb under tiden jag nu har varit mammaledig. Tänk om jag inte hade gjort de. Då hade jag stått här arbetslös till hösten. Även om jag har sökt in till högskola så är det ju inte säkert att jag kommer in. Håller självklart både tummar å tår att jag kommer in samtidigt som jag hoppas å vill jobba vid sidan om.
 
Jag ville som sagt bara uttrycka mina känslor lite, då jag aldrig har varit med om det här. Är det fler som blivit orättvist behandlade på sina jobb eller i andra sammanhang? Dela gärna med er om ni känner för det😊
Tur att jag har dessa två guldklimpar som förgyllar mina dagar😍

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0