zandrabroquist

Ja detta inlägg ska handla om träning.

 

Som ni vet så har jag alltid tyckt att träning har varit ett roligt tidsfördriv och ett sätt för mig att släppa allting i vardagen och bara slappna av samt tänka på mig själv.

Sen jag vart gravid med Casper så har dom tankarna försvunnit lite. Bara tanken att sätta sig på gymmet känns jobbigt. Vet inte om det har med att man nu är desto tröttare om dagarna. Att man vill umgås så mycket som möjligt med familjen. Att latheten och bekvämligheten tar över. Att det på något sätt påminns om hur stark och tränad man en gång har varit. För min egen del så tror jag mest på den sista delen.

Jag vet att jag har tappat hur mycket som helst av min träning och styrka, inte bara fystiskt utan även också psykiskt. Jag hade önskat att jag hade samma motivation att träna under Caspers graviditet som jag hade när jag väntade Theo. Inte riktigt samma förutsättningar då jag nu jobbade över 180tim/mån (studerade halvdagar med Theo i magen), hade en 3-åring hemma (hade endast en katt hemma förut). Och om kvällarna så har man varit så pass trött att träning inte ens har funnits i tankarna.

 

Jag har inte alls tänkt på vad jag har ätit sen Casper kom, inte tränat alls (förutom några ynkla promenader). Jag har tagit dagen lite som den kommer och verkligen bara njutit. Ätit vad jag velat och inte tänkt på om det har varit nyttigt eller inte. Självklart så kommer jag NJUTA och ta vara på att umgås med familjen oavsett om jag börjar träna eller inte! De första 10 av 15kg som jag gick upp under graviditeten försvann av sig själv redan efter 1-1.5v. De resteran de 3-4 kg som jag tappat försvann när jag bärjade komma igång med promenaderna med mamma då hon va sjukskriven med handen. Därefter så har jag stått still!! Vågen står å pendlar mellan 72 och 73 kg... Kanske inte e någon big deal då de trots allt endast e 3.5 mån sen jag gick runt och bar på en mage, men jag känner att jag skulle vilja komma ner under 70- strecket iallfall (målet om 67-68kg får jag ta successivt). För min egen skull och mitt eget självförtroende och självkänsla.

 

 

Nu ska jag ta tag i träningen!!!