zandrabroquist

Hej, tack för din fråga :) Vilka som jag ser som mina närmsta vänner har faktiskt ändrats de senaste 5 åren, eller ah sen jag träffade Micke om jag ska vara ärlig. Innan så hade jag tillsammans med 6 andra tjejer ett gäng som vi kalla "Järna gänget". Vi flesta har hängt ihop sen blöjålder/förskolan men även från högstadiet då den sista tillkom i gruppen. Vi har haft våra bråk och har splittras flera gånger under årens gång men de e de senaste 5 åren som vi knappt har pratat/sätts. När jag och älsklingen bildade familj så hamnade vi på olika stadie i livet. Vissa jobbade och en del studerade. Tiden fanns inte där riktigt för att vi alla kunde ses samtidigt. en minns jag att under min graviditet med Theo så va jag väldigt trött samtidigt som jag jobbade 9-22 hela sommaren (så jag plussade) så då hade jag ingen ork efter jobbet att vara ute. Vi gick inte ut med att jag va gravid förrän efter v.12 till våra nära å kära men gick inte ut med det offentligt förrän vid ultraljudet den 16 sep 2013.

 

Sen jag träffade Micke (så är min absolut bästa vän) så har jag träffat många nya vänner genom honom. Den som ALLTID har funnit här för mig är Mickis, sönernas gudmor. Oavsett när på dygnet, oavsett händelser i livet (tänkte mest på graviditeten) så fanns hon här för mig. Vi behöver inte prata varje dag/vecka men vi vet alltid vart vi har varann. Så hon är min absolut närmsta vän. Som en lillasyster.

Sen måste jag säga att Evelina och Jeppe har tagit stor plats i mitt liv de sista året. Även dom kan jag höra av mig till dygnet runt och vi har grymt kul ihop. Jag känner att jag t.o.m. kan gråta inför dom utan att känna att de e "pinsamt". De är som vårn bror och syster också❤️

 

Så älsklingen, Mickis, Jeppe å Evelina är väl de jag känner är mina närmsta vänner. Sen har jag underbara vänner som Anna, Linus, Evelina (Theos kompis Milliams mamma), Natalie (Theos kompis Chalies mama), Rille, Hampus (sönernas gudfar) bl.a.

 

Vi träffades faktiskt via en internet sida som heter Twoo hösten 2012 (nov tror jag). Minns inte riktigt vem som tog första steget men antingen så va de jag som gillade hans bild å han började skriva, eller så va de tvärt om. Direkt när jag såg hans bild så minns jag att jag tyckte "fan va han e snygg". Jag minns att jag fick lite fjärilar i magen när vi började skriva med varann. Visades att han bodde i Södertälje, 10-15 min med bil, ifrån Järna där jag bodde med mina föräldrar. Till en början så hade vi bara kontakt via den sidan men då jag inte kom in på sidan via mobilen så blev de att jag bara kunde svara honom på kvällarna efter skolan när jag hade tillgång till min dator. Han bad tillslut om mitt nummer då han tyckte jag svarade för segt haha. Våra meddelanden till varann blev mer intima (vill punktera att de INTE va några sexsms utan mer intima ord som "hjärtat", "bejb", "snygging", "önska du låg har bredvid så jag fick hålla om dig" osv). Lite som om att vi vore ett par fast vi aldrig hade träffats. Vi hade inte ens pratat i telefon, så jag visst inte hur hans röst lät. Endast fått bilder skickat till mig på honom å han på mig.
Tillslut så bestämde vi att vi skulle träffas på juldagen när båda ändå skulle ut på krogen med polare. Vi hade skickat bild på hur vår outfit såg ut så vi skulle känna igen varann. Under kvällens gång så fick jag ett sms från honom där han undrade om jag ville hänga med till Stockholm istället, då han hade stött på hans polares småsyskon ute på samma krog (de tyckte inte riktigt lika kul när dom va ute också). Då jag hade lovat mamma att jag skulle ta sista bussen hem till Järna efteråt så blev jag tvungen att tacka nej även om jag hade velat. Jag blev lite förvånad när han svarade att jag gärna fick sova hos honom så jag slapp åka hem + att vi då kunde ses, men mamma har alltid varit sån att hon inte kan somna förrän jag e hemma. Sen att komma med sent på kvällen  att jag skulle sova hos en kille jag aldrig hade träffat eller ljuga om att sova hos en polare i stan skulle hon aldrig gå med på. Jag ville verkligen ta chansen men min magkänsla sa ändå att jag skulle ta bussen hem som jag lovat. Jag ville ju se vem den här snygga killen va som kallade mig "babe" och "hjärtat".

Vi hade sms kontakt hela kvällen och natten. Vi bestämde oss för att ses dagen efter istället runt 13 tiden. Att jag skulle ringa å väcka honom vid 12 tiden så att han kunde möta upp mig på stationen när jag kom med tåget (vi hade fortfarande inte hört varandras röster).Tror att klockan hann bli runt 6 på morgonen innan han sa "Godnatt sötnos vi ses imorgon, puss". Jag erkänner att jag va lite små förälskad i denna kille trots att jag inte hade träffat honom. På den tiden föll jag ganska lätt för killar som kom med smickrande ord men jag minns att detta kändes som om att de va något mer med honom. 

 

När jag ringde Micke runt 12 tiden hade jag inte ens sagt godmorgon till min pappa, å då kan ni tänka er hur min röst va (en typisk morgon röst..). Medan signalerna ljöd så kom plötsligt fjärilarna tillbaka. Hur skulle hans röst låta? Jag väckte honom tydligen men hans röst ändrades när han hörde att de va jag (när jag sa mitt namn). Va som om att han helt plötsligt piggnade till haha. Vi pratade i 5 min innan innan vi la på så jag kunde gjorda mig i ordning å sen bege mig till tåget. Jag träffade Emma och Monia på tåget så satt å pratade med dom tills vi kom fram till Södertälje. Då jag inte såg Micke någonstans så ringde jag upp honom igen å denna gång va jag inte lika nervös. Just när han svarade så såg jag honom kliva ut ur pressbyrån med en redbull. Han hade fixat sitt hår, hade blåa jeans, en blå/grå lite längre kofta som stack ner under hans vinterjacka. Hans ord va "Jag ser dig babe" innan han la på och gav mig ett leende. Vi gav varann en kram å gick direkt till Stadium där jag skulle prova en tröja som mamma hade lagt undan. Just där å då så tänkte jag inte på att de va första mötet med Micke i verkligheten. Allting flöt på som om att vi hade känt varann hela livet. Så han fick träffa min mamma samma dag som han träffa mig. Direkt när hon såg att jag kom upp, pratandes med en kille hon inte kände gav hon mig en nyfiken blick från kassan. Då slog de mig att de va första mötet med honom haha (minns att jag rodnade lite jsut då i stunden). Jag presenterade dom för varann å provade tröjan.

När jag hade provat tröjan så kom det fram en väktare som jag kände (eller rättare sagt så har han varit väktare på ica i Järna där jag jobbade i 2 år så därifrån så kände jag honom). Vi gav varann en kram och han sa "hej gumman, e de där nya pojkvännen?" och tittade på Micke med ett leende. Jag minns då att jag sa utan att tänka mig för "Inte än". I samma sekund så kom jag på mig själv å rodnade, Micke som hade hört allting skrattade å även Mats (väktaren) å min mamma. Typiskt mig att skämma ut mig de första jag gjorde!!!

Vi gick in på Carlings då Micke behövde köpa ett par nya jeans. Kul att han ville att jag skulle vara med å välja byxor till honom trots att jag inte riktigt visste va han hade för smak. Han bjöd mig även på lunch (Calzone) innan vi gick för att möta upp Mika (första gången jag även träffade honom) då dom skulle till Oleary´s för att kolla på AIK match. Jag satt med dom i ca 1,5 period innan jag skulle åka med mamma hem till min mormor å morfar. När vi skulle säga hejdå gav vi varann en låång kram å kollade varann i ögonen som om att vi skulle ge varann en puss/kyss (lite som på film haha). Dock kom de ingen puss just denna dag.

Vi smsade hela kvällen och han erkände att de va en sak han ångrade idag- att han inte gav mig en puss när vi sa hejdå. De kändes så skönt att han sa de först, då jag faktiskt kände samma sak men inte vågade då jag inte visste hur han kände. Vi hade chansen men tog den inte. Tur att vi bestämde att vi även skulle träffas 2 dagar senare (och han frågade faktiskt om han fick en puss då, vilket han självklart fick) å gå på hockey tillsammans på Hovet tillsammans med Mika. Han skulle bjuda mig på biljetten, vi skulle laga mat ihop hemma hos honom å dricka lite vin ihop å jag skulle få sova där.

 

Nu i efterhand så undrar jag om vi hade stått här vi står idag OM jag hade sovit hos honom den där kvällen då vi skulle ha setts första gången. Båda va rätt fulla, de hade troligtvis lett från de ena till de andra å vi hade vaknat upp bredvid varann, två främlingar som endast hade setts i några timmar. Vi hade kanske fått en helt annan bild av varann då än va vi fick dagen efter istället. Jag är så otroligt glad att vi faktiskt vågade ses och att han kände detsamma för mig❤️

Så man kan i stort sätt säga att från dejt 2 så har vi bott med varann. Vi betedde oss som om att vi va tilsammans redan då (höll varann i handen offentligt, pussades/kysstes offentligt, jag sov hos honom 5 dagar/veckan redan då, vi hade sex som om att vi vore tillsammans, vi firade vårt första nyår ihop hemma hos ett par bekanta till min familj trots att vi bara känt varann i 5 dagar, jag träffade hans föräldrar 2 jan 2013 och blev redan då kallad för svärdotter (vi hade fortfarande inte bekräftat för varann att vi va tillsammans), träffade hans närmaste polare rätt snabbt å även då va vi väldigt öppna om va vi kände för varann. Dock dröjde de till den 1 feb innan vi offentligt gick ut med att vi va tillsammans då han sa att han älskade mig (dyngrak iofs men ändå) å att hans tjejkompis Bonnie frågade om vi va tillsammans eller inte (han sa att vi va de då).

De absolut bästa 5 åren i mitt liv❤️

(sorry för ett mycket långt svar, hade kunnat varit i ett eget inlägg)

- Planerna är att jag ska börja plugga till lågstadie lärare nu i höst. Och efter 4 års studier så hoppas jag att jag har en bra å stabil inkomst, ett underbart arbete som jag trivs med och jobba med framöver.

 

- Som jag nämnde i gårdagens svar så drömmer jag om minst ett barn till. Vore så mysigt med en liten dotter nu när vi har två söner, men skulle bli lika lycklig om det blev en tredje son. De som e viktigast e att barnet är friskt å mår bra. Men som de ser ut nu så är de sorgligt nog slut producerat på barnfronten då Micke bara vill ha två i dags läget. Håller tummarna att han ändras sig med åren😇

 

- Jag hoppas att vi som familj ska kunna resa utomlands eller upptäcka nya platser iallafall 1gång/år. Allt handlar om prioritering och en kostnadsfråga. Vore en dröm då jag å Micke älskar att resa. 

 

- Att både Theo å Casper växer upp till två gentlemen (kommer de alltid vara i mina ögon- mammas pojkar) med bra betyg, bra utbildning, jobb som de v+erkligen trivs med, träffar en partner som de ser en ljus å lång framtid med, bildar familj. De får de liv de drömt om. 

 

- Självklart hoppas jag att jag å Micke fortfarande är lika kära i framtiden som vi är idag. Jag är ingenting utan honom, han är min livskamrat, min bästa vän, min stöttepelare, min andra hälft. Mitt allt❤️

 

 

Tack för din fråga :) Innan jag träffade Micke så va min absolut största rädsla att vara ensam genomhela livet samt döden. Hela "döden" känslan kändes så skrämmande och så overklig då jag inte har förlorat någon som stått mig nära i livet.

Sen jag träffade Micke så har mina rädslor blir allt fler. Rädslan om att vara ensam minskade, dock så tillkom rädslan att han skulle lämna mig för någon annan istället (och den känslan finns kvar om jag ska vara ärlig även om vi nu är gifta å lever de liv vi drömt om). När vi nu har blivt föräldrar till två underbara söner så har den absout största rädslan blivit att någonting ska hända dom, att de ska bli allvarligt sjuka, vara med om en olycka, att någon ska ta dom ifrån oss eller i värsa fall att de ska dö (!!). Är snabbt framme bara de trillar å slår sig här hemma. Theo och Casper är mitt allt, ett liv utan dom existerar inte å de e ingenting jag skulle vilja ha i tankarna heller. Så att förlora dom på något hemskt sätt är de absolut de jag är räddast för!
Döden är fortfarande skrämmande, men ändå inte på samma sätt som innan. Alla ska vi dö någon gång i livet, sen får man självklart hoppas att de inte sker innan man fått uppleva allt man skulle vilja uppleva samt i äldre ålder. Tror att jag ändrade uppfattning lite om just denna punkt sen jag blev mamma. Självklart är jag rädd för döden men jag mer rädd att lämna allting jag har kärt, som sönerna, min man, min familj å alla vänner.

Känner att denna fråga skulle jag nog ha kunnat haft i ett eget inlägg, men då är frågan om jag skulle ha börjat svamla om annat. Men ovan så har jag nämnt några rädslor som jag haft och har.