zandrabroquist

Det har nu gått  två dagar sen vi va...
Två ynka dagar,
men det känns som en evighet...
Känner fortfarande doften av din perfym
på min kudde,
så ljuvt doftande...
Det kändes som att det var vi,
tills du skickade iväg ett sms som sårade mig djupt...
Kände mig utnyttjad,
kände mig lämnad,
ensam kvar i mörkret...
Som ett hugg rakt igenom mitt ömma hjärta...

Tankarna går bara runt och runt,
med dig i centrum...
Det är dig jag tänker på,
dag in och dag ut...
Känslorna växer och blir starkare ju mer jag
tänker på dig...
Vill bara backa tillbaka tiden,
till då vi möttes i Scaniarinken,
då allting var bra...
Till den tiden då vi kände kemin emellan oss...
Så mysigt,
så tryggt,
så kärleksfullt...

Tårarna kommer och går,
de vill inte sluta...
Jag trodde du var annorlunda,
men verkade ha fel...
Du kändes äkta,
så mysig,
så snäll,
så omtänksam...
Men när sanningen kom fram,
verkar du vara precis som alla andra...
Så framåt,
så självsäker,
så hemlighetsfulll,
men så himla underbar...

Önskar bara du kunde förstå,
förstå vad jag känner,
för dig och mig...
Förstå att det är dig jag saknar och
tänker på hela tiden...
Tittar på en bild på dig och
tårarna kommer åter...
Saknaden stiger och blir starkare,
det är dig jag vill ha vid min sida...
Du är bra nog för mig,
som du själv inte känner...
Vi skulle klara det här tillsammans,
men verkar få gå åt varsitt håll...

Gråten i halsen,
tårar nerför kinderna,
bilden kramad i min hand,
dig i mina tankar,
går jag åt motsatta hållet...
Hoppas åter igen att vi ses,
vart?
Det får vi se den dagen,
dagen då våra blickar återigen möts...


Saknar dig med hela mitt hjärta!
</3



Vill bara att det ska bli som förut...
</3