The life is hard


Har nu fikat, riktigt gott!
Sitter å chattar lite med Amanda å Bella,
de försöker få mig på bättre humör å att jag inte ska tänka så
mkt på det som cirkulerar i mitt huvud just nu,
som får mig att må som jag gör...
Varför kan man inte bara knäppa med fingrarna å sedan blir allt för förr,
allting blir bra igen?
Det e de enda jag önskar just nu...
Kan inte allt bara bli som förut, som i tisdags förra veckan...
Skulle kännas å betyda så mkt ...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0