You´re so beautiful, just the way you are


Ingen är rädd för höjder, de är rädda för att falla.
Ingen är rädd för att spela, de är rädda för att förlora.
Ingen är rädd för mörkret, de är rädda för vad som finns i den.
Ingen är rädd för att säga att jag älskar dig, de är rädda för svaret...


Allt det här stämmer faktiskt så himla bra på mig...
Ibland kan man nästan tro att de är skrivna just för en själv.
Ärligt, så är det lite läskigt,
men samtidigt så är det lättare att inse sanningen.
Det är först nu som jag har insett att jag är rädd för att falla för att sedan inte komma upp igen,
rädd för att förlora något/någon som står mig nära,
rädd för att se vad som gömmer sig i mörkret,
men framför allt
så är jag rädd att höra svaret från dig....
Är det ett svar som är besvarat? eller är det mer som ett "hejdå"?
De andra sanningarna skulle jag kunna ta mig upp från under en obegränsad tid,
men aldrig om svaret inte är det som mitt hjärta slår för...
Vad ska man göra?
Bara vänta & se, eller våga ta ett steg framåt?
Äligt.... så har jag ingen aning...
Är nog rädd för att förlora dig oavsett hur svaret skulle vara...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0