Önskar bara att jag visste svaren..
Nu e resan bokad ner till Anton :D
Trots att jag e jätte glad för de å att jag verkligen saknar/gillar honom
så kan jag inte sluta tänka på;
Känner han desamma som mig?
Är han ärlig om allt de han säger till mig?
Menar han allt de gulliga han säger till/om mig?
Saknar han mig verkligen varje gång han säger de?
Litar han på mig eller inte? Om inte, varför?
Är han så sann/ äkta som han hela tiden verkar vara?
Om han inte är kär i mig, varför gick han in i förhållandet?
Om han inte tror att förhållandet skulle fungera, varför gick han in i det?
Om han inte vet om han är/kmr vara trogen mot mig, varför gick han då in i förhållandet från första början?
Gjorde han allt de här för min skull, för att han vet hur jag känner för honom?
Eller är det någonting långt där inom honom som han inte har hittat/känt än?
Jag önskar att jag visste svaren på alla frågor...
Älskar honom verkligen, han e verkligen en speciell kille som betyder väldigt mkt för mig,
men om inget av de jag tror/känner just nu (ifrån hans sida) e sant,
så känns det ingen idé att vi försöker...
Han flyttar till Norge om 1 mån & 10 dagar men ändå så gick vi båda in i förhållandet, om han visste redan innan att det aldrig skulle fungera med distansen, hur kmr det sig då att han blev tsm med mig från första början?
Det finns så många frågor som cirkulerar i mitt huvud just nu samtidigt som de positiva tankarna om Anton dyker upp hela tiden som gör allting svårare/tuffare att avgöra hur allt ligger till...
Just nu känner jag bara att jag vill gräva ner mig å få allting i ordning,
känner även att om jag fortsätter skriva här på bloggen mer ikväll kmr jag bara tvivla ännu mer på honom, vilket jag verkligen inte vill..
Han betyder alltför mkt för att jag skulle vilja förlora honom,
vilket jag snart börjar tro att jag kmr göra...
:'(
