zandrabroquist

Jag känner tårar,
jag känner smärta i bröstet av att någonting saknas..
Å det är inte bara en liten bit utan det är mer än någonsin förut...
Det är dig jag saknar,
du är den försvunna biten i mitt hjärta...
Önskar bara att det återigen kunde bli helt... 
Saknaden blir bara starkare å starkare,
å hålet i bröstet blir bara större å större för var dag som går...
Önskar jag visste hur jag ska ta mig till,
hur jag ska kunna fortsätta leva livet jag länge drömt om...
Finns tyvärr det inga svar på det, eftersom du saknas i mitt liv, i mitt hjärta...
Alla, t.o.m. du, säger att det finns andra killar o jag vet att det gör det någonstans i världen,
men det finns bara en person i mitt hjärta,
en person som har fått mig på fall, på riktigt...
Å det är du!
Jag vill bara kunna le och känna glädje igen,
för just nu e allting mörkt å svart...
och känner tårar rinnande längs kinderna varje dag...
Vet inte vad jag ska göra,
eller hur jag ska bete mig i andras sällskap,
för ingen vet hur jag mår å känner,
hur starka mina känslor verkligen e för dig...
Förstår inte varför livet och kärleken ska vara så svår å smärtsam... 
varför kan/får man inte bara va med den man älskar?
Det skulle göra livet mycket lättare å mindre smärtsamt...
Saknar alla stunder där vi låg i varandras famn,
där vi låg å såg in i varandras ögon
och bara myste med varann...
Att få se in i dina fina ögon,
känna dina varmar armar kring min midja
å känna din närhet,
skulle betyda mer än någonting annat...
Finns ingenting annat som jag vill än att få känna din kropp mot min,
höra dina hjärtslag som dunkar för mej,
och verkligen veta att du finns där för mig oavsett vad...
Jag undrar om jag någonsin får uppleva den känslan igen,
för det finns ingen som kommer kunna ge mig den kärlek å omsorg som du gav mig...

Du finns inte bara i mitt hjärta, i mitt liv,
utan
du är mitt alltY