zandrabroquist

6. Hur kommer ni göra med mamma/pappa ledighet? Eftersom jag fortfarande pluggar så blir det att nu till jullovet om 2v så går jag på ledighet fram till mitten av nästa höst. Både jag och Micke va helt överens om att jag skulle börja plugga så fort som möjligt igen så att jag blir klar med utbildningen och komma igång ute i arbetslivet, så jag kommer bara vara hemma i ett ½ år -> 8-9 mån någonting, och därefter går han på sin pappaledighet. Däremot så har jag klarat av det mesta av denna höstterminen i skolan vilket jag inte behöver ta igen nästa år då jag börjar igen. Så när min dåvarande klass börjar med de kurser som jag redan har klarat kan jag stanna hemma och ta hans om lillkillen samt att Micke jobbar. När det gäller de praktiska lektionerna som jag har missat och inte klarat av pga magen och ryggbesvär så kommer jag bli tvungen att åka upp till skolan och endast ta igen dom lektionerna, medan Micke jobbar. Då blir det att jag antingen tar med mig knodden till skolan och någon i receptionen tar hand om honom tills jag har rast/slutar (vilket är väldigt vanligt att man kan göra i min skola- skönt), eller så är de blivande mor-& farföräldrarna barnvakt till jag kommer hem igen. Jag kommer endast gå halvdagar de tillfällen jag måste åka upp till skolan och göra det jag har missat, vilket leder till att Micke ej behöver ta ut sin pappaledighet till 100% direkt efter sommarlovet. Förhoppningsvis så behöver han ej ta ut sin ledighet förrän till nästa vår (2015) då jag kommer gå i skolan fullt ut, men han lär nog vilja vara hemma någon dag då och då trots att jag är hemma :) 7. Har ni mycket att förbereda? Vi har nästan ingenting att förbereda i dagens läge, mer än att köpa ett skötbord och en bär sele. Barnvagn och bilbarnstol är beställt och en vagga för de första månaderna får vi Mickes gamla vagga som han hade när han va liten - är i väldigt bra skick, innan vi sedan går in och köper en spjälsäng. Det enda vi egentligen behöver göra bortsätt från att köpa skötbordet och bärselen, är att röja klart i klädkammaren så att vi får plats med all bebis förvaring samt möblera om lite i sovrummet för att få plats med vaggan bredvid våran säng på min sida. Annars är det ingenting mer som ska förberedas - vilket är väldigt skönt! 8. Ska ni flytta/bo kvar? För tillfället så kommer vi att bo kvar i våran 2:a, men kollar på en 3:a så småning om när lillkillen väl har kommit. De första månaderna och egentligen de första 2 åren skulle vi få plats i den lägenhet vi har nu, men känner samtidigt att vi vill köpa något eget ihop (bor i Mickes lägenhet nu) innanvi flyttar ifrån Södertälje och till ett radhus eller en lite mindre villa. Ingen av oss vill att våran son ska växa upp här i Tälje, utan ett lugnt ställe men ändå nära till allting. Vi känner även att eftersom vi har en katt som springer omkring exakt överallt så känns det bättre / tryggare med lite större yta tanke på att alla grejer, både katt - & bebis, tar upp en hel del. Men som ett kort svar på frågan så JA vi kommer bo kvar tills vi hittar en 3:a som vi känner skulle passa oss och lillen. 9. Förlossningstankar: Nervös/orolig? Hur känner du för att föda vaginalt? Kejsarsnitt? Tankar om smärtlindring? osv Ska jag vara ärlig så har varken jag eller Micke tänkt så mycket på den kommande förlossningen. Det är nu de senaste veckorna då vi har gått på dessa föräldrar grupper där vi träffar andra blivande föräldrar, som dessa tankar har ploppat upp mer och mer, speciellt efter förra kursen som handlade om just förlossningen. Det va väl mer då som den här nervositeten och oron uppkom, iaf för mig, att det faktiskt inte är så jätte lång tid kvar tills vi själva är med och förlöser våran älskade son. Ibland kan jag sitta och tänka på hur de första värkarna känns, och hur våran förlossning ska gå till om det blir akut, eller om det går smidigt allt igenom? Kommer man behöva mer smärtlindring än man tänkt sig eller har man stake i sig att klara sig utan? Hur smärtan kommer vara mer exakt, mer än extrem? Jag har svårt att tänka mig hur allting kommer vara även om man på kursen fick följa ett par genom hela deras förlossning, från att de första värkarna kom tills att bebisen låg på mammans bröst. Det är fortfarande helt overkligt att vi ska bli föräldrar, att det faktiskt växer en liten varelse i min mage. Men jag kan erkänna att för varje vecka som går så blir jag mer och mer orolig/nervös för förlossningen, men absolut inte så att jag ångrar allt med graviditeten – för det är det bästa som hänt oss, bortsätt från att vi funnit varandra såklart. Något som ändå lugnar mig lite är att alla blivande mammor har den här känningen av oro när det börjar närma sig, men att allting slutar bra tillslut ändå och att man glömmer bort den här rädslan efteråt. Jag må säga att jag är mer förväntansfull än rädd, och jag vet att älsklingen känner detsamma!<3