Frågor & svar om graviditeten :)
Förra veckan fick jag en kommentar av en läsare där den personen ville att jag skulle beskriva mer hur mina och älsklingens tankar är när det gäller i stort sätt hela graviditeten och förlossningstankar m.m.. Därför kommer jag att svara på dessa frågor i de kommande inläggen, men frågorna har inte en riktigt röd tråd, men det får ni klara er utan :)
Det är bara att kommentera om ni har frågor eller råd, oavsett vad det gäller :) Ska försöka svara på allt!
1. Barnets status
2. Var graviditeten beräknad? Känner du/ni er för unga?
3. Hur reagerade era föräldrar- var ni nervösa?
4. Hur reagerade kompisar och omgivningen?
5. Gudföräldrar?
6. Hur kommer ni göra med mamma/pappa ledighet?
7. Har ni mycket att förbereda?
8. Ska ni flytta/bo kvar?
9. Förlossningstankar: Nervös/orolig? Hur känner du för att föda vaginalt? Kejsarsnitt? Tankar om smärtlindring? osv
1.Barnets status:
Är nu 29 v (28+6) gammal (går in i v.30 imorgon), eller ah man får räkna med plus minus 2 veckor eftersom man inte riktigt vet exakt. Lillens totala längd är nu redan ca 37 cm och väger mellan 1,26-1,4kg.
Hjärnan & de inre organen utvecklas hela tiden. Han kan även nu kontrollera sin andning & sin egen kroppstemperatur, dock är han mer känslig för ljus, ljud, smaker och lukter för tillfället.
Han sparkar och rör på sig hela tiden, dygnet runt i stort sätt. Möjligtvis så vaggas han till sömns när jag är fysiskt aktiv. Man har hört från andra blivande föräldrar och nyblivna föräldrar att det ofta är så att barnet är mest aktiv när man själv ska försöka sova. För min del så känner jag mycket rörelser den tiden på dygnet, men både jag och Micke tycker bara att det är mysigt att somna till lillens rörelser. Det är även mycket sällan jag vaknar om nätterna pga. sparkarna eller smärta för att livmodern töjs ut - väldigt skönt må jag säga även om det lär komma så småningom. Jag får njuta av stunden då allt är hur underbart som helst och ej besvärligt någonstans!
2. Var graviditeten beräknad? Känner du/ni er för unga?
En graviditet kan aldrig vara exakt 100% planerad, om det inte är så att man endast har sex en gång och blir gravid det tillfället. Men i vårat fall så JA det va planerat, men vi trodde inte att det skulle gå så pass fort som det gjorde. Vi båda prata igenom det här beslutet väldigt noga och la i stort sätt upp en preliminärplan hur allting i så fall skulle vara den dagen testet visade positivt. Vi bestämde oss efter att båda bekräftat att det är det här vi vill och drömmer om, oavsett hur alla andra i omgivningen skulle reagera och tycka: att bilda en egen liten familj tillsammans trots att vi ej varit tillsammans speciellt länge, för att jag skulle sluta med p-piller, men att det sedan fick ta sin tid - dagar som månader, månader som år.
Från den dagen då jag slutade med p-piller till att testet visades positivt så tog det mellan 1,5-2 mån OCH vi hade inte sex oftare än vanligt.
När det gäller åldern så känner jag mig inte för ung, inte heller Micke. Medelåldern är idag betydligt högre än 21 - 22år (där jag & Micke ligger) men trots det så känner vi båda att vi är redo och tillräckligt mogna för det här och som sagt att det är det här vi alltid har drömt om: att bilda familj i tidig ålder med sin störta kärlek. För oss har åldern egentligen ingen större roll utan så länge man vet va man vill och känner sig mer än 100% säker på beslutet samt känner att , så är det bara att satsa.
Det är bara att kommentera om ni har frågor eller råd, oavsett vad det gäller :) Ska försöka svara på allt!
1. Barnets status
2. Var graviditeten beräknad? Känner du/ni er för unga?
3. Hur reagerade era föräldrar- var ni nervösa?
4. Hur reagerade kompisar och omgivningen?
5. Gudföräldrar?
6. Hur kommer ni göra med mamma/pappa ledighet?
7. Har ni mycket att förbereda?
8. Ska ni flytta/bo kvar?
9. Förlossningstankar: Nervös/orolig? Hur känner du för att föda vaginalt? Kejsarsnitt? Tankar om smärtlindring? osv
1.Barnets status:
Är nu 29 v (28+6) gammal (går in i v.30 imorgon), eller ah man får räkna med plus minus 2 veckor eftersom man inte riktigt vet exakt. Lillens totala längd är nu redan ca 37 cm och väger mellan 1,26-1,4kg.
Hjärnan & de inre organen utvecklas hela tiden. Han kan även nu kontrollera sin andning & sin egen kroppstemperatur, dock är han mer känslig för ljus, ljud, smaker och lukter för tillfället.
Han sparkar och rör på sig hela tiden, dygnet runt i stort sätt. Möjligtvis så vaggas han till sömns när jag är fysiskt aktiv. Man har hört från andra blivande föräldrar och nyblivna föräldrar att det ofta är så att barnet är mest aktiv när man själv ska försöka sova. För min del så känner jag mycket rörelser den tiden på dygnet, men både jag och Micke tycker bara att det är mysigt att somna till lillens rörelser. Det är även mycket sällan jag vaknar om nätterna pga. sparkarna eller smärta för att livmodern töjs ut - väldigt skönt må jag säga även om det lär komma så småningom. Jag får njuta av stunden då allt är hur underbart som helst och ej besvärligt någonstans!
2. Var graviditeten beräknad? Känner du/ni er för unga?
En graviditet kan aldrig vara exakt 100% planerad, om det inte är så att man endast har sex en gång och blir gravid det tillfället. Men i vårat fall så JA det va planerat, men vi trodde inte att det skulle gå så pass fort som det gjorde. Vi båda prata igenom det här beslutet väldigt noga och la i stort sätt upp en preliminärplan hur allting i så fall skulle vara den dagen testet visade positivt. Vi bestämde oss efter att båda bekräftat att det är det här vi vill och drömmer om, oavsett hur alla andra i omgivningen skulle reagera och tycka: att bilda en egen liten familj tillsammans trots att vi ej varit tillsammans speciellt länge, för att jag skulle sluta med p-piller, men att det sedan fick ta sin tid - dagar som månader, månader som år.
Från den dagen då jag slutade med p-piller till att testet visades positivt så tog det mellan 1,5-2 mån OCH vi hade inte sex oftare än vanligt.
När det gäller åldern så känner jag mig inte för ung, inte heller Micke. Medelåldern är idag betydligt högre än 21 - 22år (där jag & Micke ligger) men trots det så känner vi båda att vi är redo och tillräckligt mogna för det här och som sagt att det är det här vi alltid har drömt om: att bilda familj i tidig ålder med sin störta kärlek. För oss har åldern egentligen ingen större roll utan så länge man vet va man vill och känner sig mer än 100% säker på beslutet samt känner att , så är det bara att satsa.
Kommentarer
Trackback
