zandrabroquist

Hej på er !

 

Nu tänkte jag skriva lite angånge våra tankar kring flytten i mars.

Till en början så var det inte tänkt att vi skulle köpa radhus förrän om ca 1 år eller något sånt, då vi båda skulle ha tid på oss att spara en hel del + att ha en bra ekonomisk grund.

 

Vi hade varit på minst 5 st olika visningar innan detta, som vi ändå hade fastnat för, och budade på 2 av dom. Efter lite om och men så hade priset antingen blivit för högt för oss eller så hade Micke fått lite kalla kårar och ont i magen just pga att de troligtvis inte riktigt hade känts hundra trots allt. Så man kan väl säga att vi ändå hade tur i dom budgivningarna att vi inte fick husen. Man vill ju inte vinna budgivningen om man inte är helt säker på sitt köp, de e trots mycket pengar.
Det va då vi bestämde oss för att vänta och börja spara på riktigt (även om vi hade lagt undan någon tusenlapp i månaden redan), men samtidigt ha dörrarna öppna med att titta på nätet.

 

Tror inte att det hade gott mer än 2-3 veckor från att vi hade bestämt oss att vänta till att jag hittade detta hus. Visade Micke och vi kom fram till att det va för dyrt för oss i månaden, men vi hade räknat helt fel visades de, så vi bestämde oss ändå för att gå på den första visningen för att verkligen se om det kändes så rätt som det kändes genom att bara titta på bilderna.

Direkt när vi klev innanför dörren så visste vi att detta skulle vi ha. Det va exakt den rätta storleken (110 kvm enplan), rätt antal rum (5 + kök), total renoverat, lagom stor tomt både på framsidan och baksidan (totalt 365 kvm om jag minns rätt) samt att de låg i ett väldigt bra och lugnt område med bra förbindelser med buss och gång avstånd ner till stan (Brunnsäng Haga).

Det va ingenting man behövde göra invändigt, dock bara byta någon planka utvändigt, vilket vi tyckte va otroligt skönt. Vi pratade lite allmänt med mäklaren, och bestämde att vi skulle komma tillbaka på den andra visningen också, men då med svärfar så han fick kolla. Han ser med ett annat öga tanke på att han har jobbat inom byggbranschen i 25 år minst, + att Micke gjort det i 7 år kanske. Skönt att ha med någon som har lite mer koll än va man själv har ^^

Ulrik va lika positiv som vi va efter den andra visningen, och precis som han hade sagt på de andra radhusen vi tittat på, så satte vi oss ner och började räkna ordentligt på hur månads kostnaden skulle bli, hur mycket vi va villiga att lägga, en positiv lista och en negativ lista osv. För de va ingen idé att vi skulle gå med i budgivningen om vi inte ha helt säkra på detta köp denna gång.

 

Samma kväll efter en hel del prat så va vi överens om att det här va helt perfekt. Micke (eller jag för den delen) hade ingen som helst ångest med att gå upp rätt högt i budgivningen, ingen oro att vi inte skulle klara av att betala alla kostnader eller leva ett "normalt" liv trots att vi nu inte kommer bo i en lägenhet utan istället ett radhus som kostar desto mer.

Alla som har varit med i en budgivning (oavsett om man är köpare eller säljare) så vet ni att mäklaren ringer dagen efter för att kolla om man var intresserad och i så fall fråga hur mycket man vile lägga. Micke fick sköta det där med att buda, men när priset började komma upp till våran gräns så ringde han altid mig för att kolla hur jag kände. Vi pratade lite om att vi skulle få räkna med att radhus priserna kommer hamna däromkring, om man ville ha ett totalt renoverat hus i dessa områden. Det va anledningen (+ att det verkligen kändes rätt såklart) till att vi höjde lite till men sen va de stopp oavsett om någon la över. Så vi fick hålla tummarna!

 

5 min senare efter att Micke hade lagt sista budet så ringde han igen. Jag blev nervös å trodde ärligt att han skulle säga att vi inte hade fått de, men de enda han sa va "Grattis älskling! Ikväll är radhuset vårt" (då skulle vi skriva papperna). Hela jag blev alldeles varm och överlycklig :) väldigt overkligt men magiskt!

Nu var det bara att få våran lägenhet såld också, så man kunde släppa allting med den biten och bara invänta inflyttningsdagen som är den 7 Mars.

 

Allmäna tankar kring flytten är att det fortfarande käns overkligt att vi faktiskt står som ägare båda två till vårt gemensamma hus. Känns som ett jätte stort kliv från att först flytta från 2:an som Micke bodde i när vi träffades, till att köpa en 3:a när vi utökade familjen, och nu ett 5 rums radhus med eget garage och en egen liten tomt. Allt detta har skett på BARA 1,5 år snart (flyttade till 3:an 1/9-14) !

När vi skrev på papperna så var det knappt 4 mån kvar tills vi skulle få tillträde till radhuset, just för att säljarna skulle få tillträfde till sitt nya hem i 1:a mars. Men tiden har gott så fort, och nu är det lite drygt 1 mån kvar bara!

Det har varit fullt upp med jobb, jag blev tvungen att bli swedbank kund eftersom vi fick lånelöfte därifrån och de har som krav att båda ska vara kunder hos dom för att lånelöftet ska gå igenon, sälja lägenheten - både med städning och plock inför de två visningarna samt självaste budgivningen och skrivandet av papper (för Micke då). Sen att det har varit jul och nyår där i mellan har gjort att månaderna har gott ruskigt fort. I veckan här var vi även och träffade juristen för att skriva lite papper eftersom vi inte är gifta (ifall någon av oss skulle gå bort, så ska partnen ärva allt osv). Bara det kändes lite overkligt eftersom vi nu äger hälften var.

Nu när allting är klart så kan man börja små packa lite de som man vet att man inte kommer använda, från kläder till leksaker till köksgrejer.

Det enda som är kvar är väl egentigen Theos 2-års firande i slutet av feb. Det blir mer som en avslutning i lägenheten :)

 

Ser verkligen fram emot de sista dagarna nu i januari och sen hela februari. Snart står vi där i dörröppningen till radhuset, med nycklarna i våra händer och kan säga "VÄLKOMMEN HEM TILL FAM. KJELLEDAL BROQUIST" <3