zandrabroquist

* Har ett stort födelsemärke under ena skinkan om har ändrat form de senaste åren. Till en början såg det ut som en fjäril (när jag va liten gick ofta runt och sa att jag alltid hade mitt "husdjur" med mig), men nu ser det mer ut som en blomma då den även har vuxit i storlek.

 

* Har sen liten alltid drömt om att få gifta mig med min prins, säga ja i en lång vit klänning inför massvis med människor. Det skulle vara ett stort bröllop, alla nära å kära skulle vara bjudna. Massor av mat, alkohol, dans, skratt å stojande. En riktig fest med andra ord! Men när den dagen trädde fram så blev de helt tvärtom, MEN känner att de blev bättre än jag kunnat tänka mig. Endast med de människor i mitt liv som står oss närmast.

 

* Har sen liten ålder ALLTID älskat delfiner !!!! Mina absolut favoritdjur. De är så otroligt fina och helt fantastiska varelser. En dröm vore än idag att få simma med dom!

* Bet alltid på naglarna när jag va yngre (så pass mycket att de gjorde ont och slutade alltid med att de va mindre än milimeter långa naglar). Bet enda fram till min första Thailandsresa (11 år gammal). Efter den resan så har jag aldrig bitit på naglarna.

* När jag va liten så åt jag verkligen allt. Då menar jag ALLT som kom min väg. Fått detta berättat för mig men jag kunde t.o.m. äta levande små djur som skalbaggar och myror. Fy fan va äckligt!!! Förstår inte riktigt hur jag tänkte där då jag idag blir "äcklad" av att de se dessa småkryp idag!

* Jag va 48 cm lång och vägde drygt 3,1 kg när jag föddes. Våra söner va inte lik mig där, utan redan då tog de efter sin pappa som jag har för mig att han va runt 50 cm som nyfödd.

 

* Va i stort sätt skallig enda tills jag va 1.5 år så Theo och Casper har fått min hårväxt kan man lugnt säga så här i bebis ålder haha (vet dock inte hur älsklingens hårväxt va som liten men nu har han grymt tjockt hår).

 

* Sen chocken kom om att en nära hade drabbats av cancer och ser döden inte allt för långt borta, så har jag börjat bli livrädd för döden. Innan så har jag inte tänkt så mycket på de alls, men nu så kan jag komma på mig själv sitta i soffan med Casper i knät å tänka "Tänk om älsklingen dör, hur skulle jag klara vardagslivet själv?", "Hur skulle jag reagera?", "Hur skulle älsklingen reagera och klara sig om jag dör?", "Tänk om det händer både mig å älsklingen något, vad händer med våra söner?", "Hur skulle de reagera och klara sig?", "Undrar hur jag kommer dö? Går det fort eller kommer jag lida/drabbas av en obotlig sjukdom?".  

Det är läskigt att komma på sig själv sådär, fram för allt när man nu har blivit tvåbarns förälder, hus tankar, nygift. Nu när man lever de liv man vill.

 

* Har alltid tyckt att ormar är häftiga. Inte så kaxig när man ser dom levande i det fria utan mer när de e bakom ett glas, typ som på Kolmården.

 

* Min första utomlands resa skedde i samband när min farfar fyllde 60 år, dvs för 16 år sedan (va då 9 år). Då bjöd de oss till Kanarieöarna -  Fuerteventura i 2 v.