zandrabroquist

Tänkte nu berätta lite hur jag har mått under den första halvan av graviditeten.

 

Jag märkte ganska direkt att jag va gravid då vissa symtom uppkom väldigt snabbt samt att jag hade en annorlunda känsla inom mig. Trots de så väntade jag med att testa mig tills de hade gått 1 mån efter förra mensen. På testet stod de då "gravid 2-3v" så måste ha blivit gravid på en gång efter att spiralen togs ut.

Självklart så låg vi inte i bara för att bli gravida utan det fick bli när det blev. Ingen av oss trodde att de skulle gå så här fort att jag inte ens skulle hinna få mensen innan vi plussade. Men lika överlyckliga för de blev vi då vi båda e grymt bebissugna å vill inget hellre än att utöka familjen😍❤ Theo förstod redan från start att mamma har en bebis i magen då älsklingen "tjatade" om de haha. Han avslöjade det t.o.m. på dagis redan när jag va i v.4 haha. Jätte mysigt😍

 

Nu till hur jag mår å mådde.

 

I början (v.1-7):  Jätte trött, ytterst lite illamående om jag inte hade ätit på flera timmar (annars inget illamående alls), ingen halsbränna, ömmande bröst, ökade flytningar och blodvärdet visades vara under normalt redan från v 7 när jag va hos barnmorskan första gången så fick börja äta järntabletter redan då samt fick äta 10st kapslar antibiotika för möjligtvis en påbörjad urinvägsinfektion (som jag inte har några symptom på) samt ökad sexlust. Känslig är jag i vanliga fall men började även känna att känsligheten blev starkare.

Förutom tröttheten som va jobbigast i början å att vi trodde att jag hade fått missfall (efter en spark på morgonen av en sovandes Theo å en blödning som kom dagen efter som slutadr efter 1tim- va å kollade upp de men inget konstigt på fostret) så mådde jag UTMÄRKT! Kände mig inte ens gravid varken i mitt humör, beteende eller kroppsmässigt😁

 

V.8-16: Mår jätte bra fortfarande. Tröttheten blir mindre för varje dag som går, det lilla illamåendet jag hade i början e borta. Ingen halsbränna, magen har inte börjat växa än, råmjölken börjar komma ytterst lite å brösten börjar bli större. Flytningarna är som i början å inga fler blödningar efter tillfället då missfallstankarna kom upp. Tror att jag började känna små puffande rörelser. Sexlusten ökar hela tiden.

 

I dagens läge (v17-21):  Uttjatande kanske men jag mår fortfarande som om jag inte vore gravid. Är väldigt liten kroppsmässigt (magens storlek) för att ha gått mer än halva graviditeten när jag nu e omföderska (på förstföderskor kanske det inte ens har börjat synas) enligt de flesta å även barnmorskan. På 21 veckor har jag endast gått upp 1 kg (0.8kg om man ska vara exakt) & magen har börjat forma till sig ytterst lite å små kliar väldigt lite om jag inte smörjer in magen. Tröttheten kommer å går men inget som helst illamående har jag. Känsligheten blir bara starkare för varje vecka (ffa när mina killar inte e hemma eller när älsklingen t.ex ska iväg ensam på saker å ting med sina polare- vill gärna ha honom nära).

Brösten ömmar ffa när man går ut så får ha vadderade kuddar i bh'n som omfattar bröstet. Råmjölken bildas mer å mer för varje dag känns de som då brösten har blivit större å "mer fyllda". 

Fortfarande ingen halsbränna men flytningarna är detsamma. Sexlusten är fortfarande väldigt hög😇

Värderna har jag ingen aning om hur de e då nya prover ska tas i v.25 vid nästa barnmorskebesök.

ÄLSKAR att vara gravid å trivs mer med mig själv än innan graviditeten. Lillebror i magen puffar å rör på sig som bara den nu (inte synliga puffar men de känns verkligen) å mysighetskänslan blir bara större å större😍