zandrabroquist

Fortsättning följer som sagt.

Vi hade från början egentligen bara tänkt att denna semester enbart skulle bestå av sol, bad, äta god mat, dricka god dryck, umgås med nära å kära samt varandra. Njuta till fullo utan några krav eller måsten. Ta dagarna som dom kom helt enkelt. Den enda utflykt som vi hade pratat om att göra va att få simma med delfiner. Men mer om det i "del 3"☺️

 

De första 3 dagarna njöt vi verkligen som planerat. Solen lös från morgon till kväll (förutom 1 kväll då de både åska å blixtra), grabbarna badade för fullt så pass att de såg ut som två små russin båda två fram mot kvällen, käkade gott, skrattade å hade de hur härligt som helst. Relativt tidiga kvällar då vi alla va helt slut om kvällarna. Tror att senaste kvällen va till 23 men då hade de varit lite svalare på dagen. Kollade på underhållningen varje kväll vid ena poolen medan vi tog något gott å dricka. 

 

Från dag 3-4 någonting så vände de lite. Casper åkte på tvåsidig ögoninflammation, 39.8 graders feber, förkylning, rejäl hosta och allmänt hängig. Trots de så ville han visa sitt bästa jag å försökte verkligen vara den här glada å spralliga killen, som ville bada jämt å busa. När vi märkte att febern inte gick ner med alvedon/ipren å hostan inte hjälpte med hostmedicin så uppsökte vi hotellets läkare. Han sa direkt när han fick höra på Caspers hosta att vi skulle ta en taxi in till ett sjukhus så de skulle få undersöka honom där mer ordentligt. Jag, älsklingen å min pappa gjorde oss i ordning å satte oss i taxin tillsammans med Casper. Vi hade enbart tagit med oss skötväskan med 5 blöjor å våtservetter i stort sätt. Möjligtvis en flaska välling. Hade ingen tanke på att vi kanske skulle bli kvar där.

 

Taxi chauffören sa att han kunde stanna kvar i 3 tim som mest så han å pappa fick sitta kvar i väntrummet medan vi andra fick ett behandlingsrum. Rummen va så pass små att enbart 1 vuxen fick följa med, dock fick vi båda öka med då det handlade e om ett så litet barn.

Tiden gick utan att någon kom för att undersöka skrutten. Den där väntan e olidlig speciellt när de handlar om en av ens finaste ägodelar. Tillslut (ca 2 tim senare) kom en sköterska in för att titta till honom (standard undersökningen). Hon sa även att vi behövde en viss info och en viss summa innan en doktor ens kunde göra en ordentlig undersökning. Vi fick kontakta vårat försäkringsbolag så de kunde lösa allting med betalningen osv. Så fort sjukhuset fick allt de behövde så kom en läkare in strax efter å påbörjade allting. Lyssnade på lungorna, tog blodprover, blodtryck, gav honom inhalationer då han inte riktigt kul de syret sig ordentligt (en mask över näsa å mun vilket han ogillade starkt), de satte in en kanyl i handen på honom då han fick dropp. Den smärtan som jag fick i mitt mamma hjärta när jag såg honom så ledsen å röd i ansiktet å tårarna bara spruta av smärta, den smärtan e obeskrivlig. Så fruktansvärd💔

De ville även göra en lung gröntgen då han andades väldigt "hackigt" och ansträngt. Medan de väntade på svaren så fick vi sitta i behandlingsrum ett igen. 30.min senare kom läkaren tillbaka å visade oss bilderna. Casper hade tydligen fått lunginflammation på 3 ställen i ena lungan, vilket resulterade till att andningen va som den va å syresättningen. Läkaren ville behålla oss över natten å ta fler prover å bilder dagen efter för att se om medicinerna han skulle få, skulle hjälpa. Så vi fick skicka iväg pappa med taxin igen och Theo fick vara tillsammans med sin mormor, morfar å morbror tills vi skulle återkomma. De va inte riktigt så där vi hade planerat våran semester, sjukhus vistelse å övernattning... Men känslan va iaf bra å en lättnad framför allt att vi uppsökte läkare så pass tidigt så de fick undersöka Casper mer ordentligt.

(åkte in tors 15:e å vi landade i Mexico lör 10:e)

 

Morgonen därpå så va jag väldigt trött. Under nattens gång så kom sköterskorna in minst varannan timme å gav honom mediciner av olika slag. Inhalationer som jag fick hålla i (masken hade de tagit bort då Casper skrek så mycket), han skulle ha en mask på sig medan han sov + dropp, de kollade febern å syresättningen. Han fick antibiotika och salva för ögonen. Så lagom när man väl hade somnat så vakna Casper antingen av att han va hungrig eller av masken han hade för munnen å näsan. Jätte trött mamma som sagt. Älsklingen fick sova på en soffa i rummet, så han hade inte sovit så bra heller även om han inte vakna av att de kom folk in i rummet hela tiden.

Läkarna kom in å gjorde nya röntgen bilder, å lyssnade på lungorna igen. Medan vi väntade fick vi frukost (dock endast för en vuxen å Casper), försöka underhålla Casper så gott de gick då vi inte hade några leksaker, å han som inte fick lämna sängen pga alla slangar å droppet. Han ville ju krypa överallt å ställa sig upp i sängen, kanylen i handen som va lindad med bandage ville han dra ut osv. När läkarna kom med svar höll vi tummarna att få åka hem. Dock så ville de ha kvar oss iaf en natt till då läkarna hörde ett blåsljud från hjärtat å lunginflammationen fanns kvar samt att febern fortfarande va kvar, hade gått ner till 38 grader iaf.

Då vi inte hade tillräckligt med saker med oss så fick vi skriva ner de vi behövde å älsklingen fick ta taxi tillbaka till hotellet, slänga i sig lunch å packa ihop en väska med bla. mobilladdare, blöjor, leksaker, kläder, pussa Theo från oss, informera mamma och pappa vad läkarna hade sagt, njuta 20 min i solen ä bada en snabbis å sen åka tillbaka till sjukhuset.

Dagen kändes riktigt lång. När Casper sov så gick de inte att vila med honom. För så fort jag försökte så väcktes man av att sköterskorna som kom in😴

 

Hela dagen, natten och morgonen därpå (dvs lör den 17:e) såg exakt likadan ut som fredagen. Undersökningar hit å dit, påfyllnad av dropp, mediciner var å varannan timme, lungröntgen å lyssna på blåsljudet. Bad för Casper utförde sköterskorna varje morgon. Denna morgon behövde dom sätta om kanylen på andra handen då Casper på något sätt hade dragit ut den i sömnen å maskinen som kanylen va kopplad till tjöt till å fram hela tiden. Samma smärta som första dagen kom tillbaka å han va minst lika ledsen nu som då💔

Även denna morgon fick vi besked att stanna kvar ytterligare en natt. Tempern låg på stabila 37.2 så febern va borta, ögoninflammationen hade försvunnit, blåsljudet fanns kvar men betydligt mindre, även inflammationen i lungorna va mindre (på 2 ställen va det borta men den tredje kvarstod men som sagt mindre). Hostan lät mycket bättre å även förkylningen. Anledningen till att vi blev tvungna att vara kvar en natt till va pga blåsljudet. Läkaren ville inte skicka tillbaka oss till hotellet för tidigt för att vi sedan skulle behöva återvända till sjukhuset igen. Men han sa också att vi kunde återvända till hotellet dagen därpå som de såg ut nu. ÄNTLIGEN va känslan men vi vågade samtidigt inte ropa hej alltför mycket.

Dagen, kvällen å natten blev lite lugnare då sköterskorna inte tittade in lika ofta. På ett sätt va de skönt att de tittade in hela tiden för då visste man att de hade full koll på Casper men samtidigt så va de jobbigt med allt spring. Vi lyckades vila lite under dagen när Casper sov å somnade relativt tidigt för natten.

 

Sön den 18:e mars återvände vi till hotellet med en massa mediciner som vi blev tvungna att köpa på apoteket innan hemgång. Han skulle fortfarande ha:

 

* 2 st olika inhalationer 2 resp 3ggr/dag i 5 dagar

* Näsdroppar 2 ggr/dag i 5 dagar

* 15 st droppar i munnen 2 ggr/dag i 5 dagar

* Någon vit söt medicin i spruta 2 ggr dag i 5 dagar

* Ögonsalva 2 ggr/dag i 3 dagar

 

Och hela söndagen + mån så fick han inte vara ute i solen alls. Han skulle vara inne på hotellrummet hela dagarna. Min mamma erbjöd sig att ta söndagen när vi kom  å Jag & älsklingen fick vara inne halva måndagen var med honom så vi kunde njuta av semestern lite iaf. Va otroligt skönt att slippa sjukhuset. Väldigt tråkigt att vi mer eller mindre missade 1 av 2 v semester, men självklart e Caspers hälsa viktigare än lite sol å bad. Det tråkiga va att han inte fick bli nerkyld, så bada fick han inte riktigt göra. Doppa honom snabbt gick men de vart nästan mer frustrerande för honom än att inte få bada alls märkte vi. Glad vart han iaf när vi plocka fram alla hans leksaker å höll honom sällskap i skuggan😊

 

Min pappa å Theo åkte även på rejäl hosta sista veckan å älsklingen blev dålig i magen. Men trots det så blev de en väldigt lyckad sista vecka. Massa sol, bad, delfin simning, sandslottsbygg, besök av Bamse å massa annat😍