zandrabroquist

Första inskolningsveckan av två möjliga har nu passerat. Så hur har det gått då? Vem av grabbarna gick de smidigast för? Eller har det varit jobbigt/lättsamt för båda? Har det varit mycket gråt? Eller har de knappt ha med mig att göra? Lyckade Casper att somna på vilan med ett rum fullt med andra barn? Hur gick vinkningen i fredags?

Svaren får ni här nedan😊

 

Tisdag, första dagen, inskolning kl. 9-10.30: Casper vaknade halv 7 å va pigg, strax därefter vaknade Theo. Själv hade jag gärna sovit tills alarmet skulle ringa, dvs 1 tim till, men de va bara å stiga upp å göra dagen. Förberedde allt när de gällde frukost, påklädning, packade det sista i grabbarnas väskor och göra mig i ordning. Kl. 9 mötte vi grabbarnas mormor som gärna hängde med så hon fick se hur förskolan såg ut + ge fröknarna ett ansikte ifall hon skulle behöva hämta dom någon dag, och inte bara ett namn. Hon va med Theo och jag med Casper innan vi byttes av efter en stund. Casper va väldigt försiktig å gick inte en meter utan att jag gick efter. Istället för att sitta själv å leka så skulle jag sitta med honom. När han "godkänt" allting så gick de bra att släppa mammas hand MEN gick inte iväg så att han förlorade mig ur sikte. Lekte för fullt med alla leksaker å kompisar. Så fort jag reste mig så spände Casper blicken i mig som om att han talade om för mig att jag inte fick gå eller så kom han springandes. Han blev väldigt ledsen när jag gick in till Theo en snabbis. Theo däremot brydde sig inte. Han satt å pusslade med en tjej. Där va de inga bekymmer alls, så jag gick tillbaka till Casper igen. Resten av dagen gick bra hos honom. Vinkade hejdå när vi skulle hem. 

 

Onsdag, andra dagen, kl. 9-10.30: Denna dag va jag själv med i skolning, dvs att mormor inte va med. Lämnade Theo först på sin avdelning och sa att jag skulle titta förbi senare. Fick en hejdå kram å sen sprang han å lekte. Hur lätt som helst kändes de som. Jag va med Casper hela dagen, men försökte hålla mig vid sidan om så mycket som möjligt för att han skulle vänja sig. Gick väldigt bra å han sneglade åt mitt håll flera gånger men de va sällan han kom fram, endast när han ramla. När jag gick över till Theo vart han jätte ledsen men pedagogerna fick trösta honom, de va inte så att de va omöjligt å att de bara va mamma som gällde. Med napp å snuttis så gick de relativt fort över. Väl inne hos Theo så fick jag bara en blick "va gör du här? Gå!"😅 så de va bara å vända i dörröppningen mer eller mindre. Där å då förstod jag att hans inskolning va över. Han va redo och hade kommit in i gruppen precis som jag hoppats på. Han hade redan fått 2 nya kompisar.

Casper vart ledsen när jag kom in å då va de mer för att han såg mig å kom springandes. Resten av dagen så höll jag mig nära honom. Vinkade hejdå även denna dag när vi skulle hem.

 

Torsdag, tredje dagen, kl. 9-14: idag va första dagen som grabbarna skulle vara kvar till mellanmålet. Både äta lunch och vila på förskolan för Caspers del. Undra hur detta skulle gå..

Lämnade av Theo precis som gårdagen, hejdå kram å sa att jag skulle titta in en snabbis lite senare. Casper skulle direkt ner på golvet när vi kom in på hans avdelning men va fortfarande noga med att ha ett öga på va jag va någonstans. Mer å mer så gick de att pedagogerna kunde leka med honom å fick hjälpa honom, medan jag blev mer å mer "tråkig". När det va dags för samling så ville han självklart inte sitta still men när pedagogerna började sjunga några visor så vart han mer intresserad på vad som skedde.

Kvart i 11 va de dags för lunch. På vägen dit så fastnade Casper på allt som stod längs med väggen så de tog ett tag för honom att gå till deras lilla matsal (de stora barnen hade en större matsal där de själva fick ta mat, precis som i skolmatsalen). Det bjöds på potatisbullar och vegetarisk pizza. Alltid två maträtter serveras vilket är positivt tycker jag ifall barnen inte skulle gilla de ena så finns de ändå en chans att de gillar den andra maträtten👌

Casper va som vanligt klar sist, det matvrak som han är (hellre så än tvärtom). Därefter va de dags för den här omtalade vilan. Under inskolningen så skulle jag ta vilan första dagen för att Casper inte skulle känna sig lämnad och otrygg. Tyvärr så gick de inte som jag hade hoppats på. De va så mycket annat att titta på, å att krypa runt å stoja va roligare än att slappna av å sova, trots att han va övertrött. Fick tillslut gå ut å vagga honom till sömns så han inte skulle väcka de andra. När jag skulle lägga nr rhonom på sin madrass vaknade han igen å de va bara å gå ut å göra om processen. Andra gången fick de bättre och han sov när jag la ner honom (efter ca 30min). Medan han sov så smet jag in å checkade av Theo (inga bekymmer alls), innan jag satte mig å pratade med en annan mamma.

Dryga timmen senare så kom de en jätte ledsen Casper till avdelningen med ena pedagogen. När han slog upp sina isblå ögon så fanns ju inte mamma bredvid honom som hon gjord enär han somnade, så de va inte så konstigt att han va ledsen. Resten av dagen gick de lika bra som tidigare dagar. Vinkade även denna dagen hejdå.

 

Fredag, fjärde dagen och första dagen då vi skulle testa vinkning, kl. 9-14: Förberedde Theo (och Casper) i bilen att jag inte skulle vadrara kvar på förskolan denna dagen, men att jag skulle komma och hämta dom innan mellis. Theo frågade va jag skulle göra under tiden men sa samtidigt att han skulle leka med sina kompisar hela dagen så de gjorde ingenting att jag inte va där.

Kramade Theo hejdå å han sprang direkt till sina kompisar som va ute. Casper skulle hålla sig inne då de va första dagen med vinkning + att han inte har kommit underfund med hur gården ser ut än. Jag va kvar i ca 5 min för att han skulle komma in i leklandet, och pedagogerna hade förberett sig med hans napp + snuttis som eventuell tröst. När de va dags att säga hejdå så reagerade han först inte men när jag kramade honom hejdå å började gå mot dörren så förstod han att jag skulle gå. Han blev jätte ledsen å de kom verkligen stora krokodiltårar. De gjorde så ont i mitt mamma hjärta att se honom så ledsen å när han sträckte sig efter mig💔 Även om jag visste att de skulle bli så här tanke på de tidigare dagarna när jag bara gått iväg i 1 min, så brast de inom mig. Fick "skynda" mig ut för att tanken på att vända om inte skulle dyka upp. Då hade jag aldrig kommit därifrån. Jag väntade runt hörnet i ca 5 min för att lyssna om gråten gick över. De tystnade relativt fort å då kände jag en lättnad. Att de inte bara va mamma som blev tvungen att trösta i detta fall. Skulle de bli för jobbigt för honom så skulle de självklart ringa vilket också va skönt å höra.

Kl.14 va jag tillbaka på förskolan. Gick självklart till Casper först å då blev han ledsen över att få se mig. Men han skulle bara till mig. Så de va väl en längtan efter mamma😍 Han hade tydligen blivit ledsen till å från hela dagen men inte så pass att han va otröstbar. Han tydde sig till alla sina pedagoger när han blev ledsen så de va inga bekymmer och anledning till att de kände att de inte behövde ringa. Han va väldigt trött på lunchen å fick knappt i sig något trots att han sträckte sig efter skeden hela tiden. Vilan hade också gått bra. Han blev vaggas till sömns även denna gång å låg på ena pedagogens arm till en början. Blev inte ledsen när han vakna efter drygt 1 tim, då de va samma person som va där när han somna å vakna. 

Kändes väldigt tryggt å skönt att de ändå hade gått så pass bra. Hoppas på en lika bra vecka nästa vecka❤️