zandrabroquist

Ni som följt med här sen Casper föddes vet att han är överallt. Så fort man vänder ryggen till i bara någon sekund så är han någon annanstans. Han klättrar på allt oavsett om det bara är upp på en stol, en trapp, soffan, från sin matstol upp på matbordet (och ställer sig upp!) eller en sån där trapphylla från Mio. Han är bokstavligt överallt å de går ju ruskigt fort också när han sätter igång...!! Skulle behöva sätta på honom ett sånt där halsband med en skallra (skämtosido) för att veta vart han är... 

 

Idag va vi med om en sån insedens att jag vände ryggen till i ca 1-2 min för att plocka upp ogräset från gräsmattan för att lägga i korgen. Då hade han gått från att vara bredvid mig, över hela vår tomt (som ändå är 1724 kvm stor), bort till klätterställningen som står på tomten vid husgaveln, klättrat upp å gått fram till rutschkanan. Lagom när jag tittar upp skriker Theo att Casper är uppe på klätterställningen och springer mot ställningen. Då jag vet att Casper är väldigt snabb på å röra sig å inte riktigt har lärt sig att få fram båda fötterna när han ska åka rutschkana så e de ingen tvekan om att släppa allt å springa dit så fort jag kan. Men då händer de som inte får hända. När jag är ca 3m från rutschkanan TRAMPAR CASPER BREDVID KANAN (istället för på) Å FALLER NER PÅ GRUSET, PÅ KNÄNA/MAGEN, HANDLÖST!!!!! 😭💔

 

Den hundradelssekunden innan han börja skrika å jag slänga mig fram å lyfter upp honom hann jag tänka många tankar;

 

 

Ja som sagt, många (negativa) tankar fort igenom mitt huvud samtidigt som mitt mamma hjärta brast i tusen bitar💔 Första tanken om att han skulle vara medvetslös å död försvann direkt då han skrek så fort han landade på gruset men just i fallet så dök den tanken upp direkt...

Han hade fått ett litet hack/rivmärke på hakan som blödde (antog först att han hade bitit hål då han även blödde i munnen men såg sen att de va insidan av läppen som de blödde ifrån, inte tandköttet eller tänderna). Han hade 2-3 röd/blåa märken i pannan samt att han hade fått rivmärken där de va blått som små blödde😭

Efter 5min gallskrik å gråt så lugnade han ner sig, kramade om mig hårt å ville inte släppa taget. Gosade in sig ordentligt i min famn tillsammans med sin napp å snuttis. Blödningarna i ansiktet hade slutat efter bara 1 min så de va inga djupa sår.

Strax därefter så sprang han runt å va lika glad som innan. Lite mer märken i ansiktet som sagt men fortfarande så glad å busig. Jag tror de största som ledde till skriket ändå va rädsla. Inget jag vet men jag kan gissa. Allt skedde ju så fort å plötsligt så fanns de inget underlag under fötterna! Kan bara tänka hur jag själv skulle ha upplevt situationen om marken helt plötsligt försvann under fötterna...

 

Jag har mått så dåligt hela dagen efter denna händelse. Så fort Casper har gått iväg så va jag snabbt bakom honom för att ha koll å uppsikt. Jag vet att detta garanterat INTE kommer vara sista gången varken han eller Theo gör sig illa genom åren å jag vet att på något sätt så "hör sånt här till" när man får barn. Missförstå mig inte, men barn är väldigt orädda å oförsiktig i den här åldern innan de har lärt sig. Hur beskyddande man som förälder än är så kommer dom dagar då barnen gör sig illa. De vill upptäcka nya saker hela tiden å ibland går de alldeles för fort.

Jag, liksom ni andra föräldrar också kan jag tänka mig, tycker att de gör så ont å se sina barn ledsna å när de gör sig illa. Räcker med att dom slår huvudet i bordet när de ställer sig upp så får jag ont i mitt mammahjärta💔 Nä fy fan vilken ångest å klump jag hade inom mig💔